Nu samåker Mats och jag varje morgon då vi nu bara har en bil. Vår volvo ska vi skrota får se när vi kan göra det. Vi ska bara plocka ur våra saker från den.
Idag har allt bara flutit på jobbet och eleverna gillade att göra pannbiffar med brunsås på hemkunskapen. Idag har vi planerat det sista för vår avskedsfest för Märit vår gamla chef. Hennes sista dag är i morgon och då har vi beställt planka och skaldjur. Vi kommer att lösa en mordgåta, göra ett quiz och sjunga kareoke. Jag ska ta med mig vårt PAsystem med två högtalare så vi kan sjunga. Idag har de flesta skrivit en personlig hälsning i en bok som vi ska ge Märit. Jag skrev även ut lite bilder som jag klistrade in tillsammans med min text. Min hälsning blev så här:
När jag började arbetsträna på 25 % under 2019
var viljan starkare än orken.
Jag ville framåt, snabbare, mer.
Du var den som varsamt höll i tyglarna,
som hjälpte mig att bromsa för att hålla i längden.
Du gjorde kloka anpassningar,
skapade struktur och ramar
så att jag inte bara skulle jobba
utan orka, växa och lyckas.
Du trodde på mig
och du skyddade min kraft när den ville rusa.
Steg för steg byggdes hållbarheten upp.
Nu står jag här 2026,
arbetar heltid
med styrka som har fått mogna i rätt takt.
Det är en resa jag aldrig hade klarat utan
din tydlighet, ditt mod och din omtanke.
Jag kommer alltid bära med mig våra måndagar,
besluten, skratten
och det uppfriskande doppet på kallbadhuset
som blev mer än en rutin.
En påminnelse om balans.
Att både våga kasta sig i
och veta när man ska gå upp och värma sig.
Nu väntar nya äventyr för dig att bestiga,
nya höjder, nya vyer.
Jag är övertygad om att du kommer göra skillnad
var du än går.
Tack för att du trodde på mig.
Tack för att du höll mig tillbaka när det behövdes –
så att jag kunde gå hela vägen.
Lycka till.
Jag hoppas hon blir glad för texten.
Mats kom och hämtade mig vid halv fyra och då körde vi till dottern för att hälsa på dem. Det var ett tag sedan vi gosade med C. Han blev glad när han fick se sin mormor och ville komma till min famn direkt. Det är så mysigt och en bara smälter av hans kramar och pussar.
Vi blev även bjudna på kvällsmat, raggmunk och fläsk och det tackade vi inte nej till. Det var gott och jag blev proppmätt.
När vi kom hem igen så plockade jag ihop PAsystemet så jag inte skulle glömma det imorgon då mina kollegor gärna vill sjunga karaoke.
Egentligen hade jag behövt skriva färdigt mina omdömen men jag har söndag också på mig för nästa vecka ska de vara klara då många har utvecklingssamtal då.
I Christels fotoutmaning var ordet café.
Kram Susann 💜