Helgen har verkligen sprungit iväg i en helt rasande fart och det känns nästan lite overkligt att det redan är söndag kväll. Det hela tjuvstartade redan i torsdags när jag sov över hos dottern till fredagen, eftersom det var dags för en hemlig och efterlängtad möhippa och svensexa för Rasmus och Tova. Jag och Mats fick den allra finaste äran man kan tänka sig, nämligen att få rå om och hänga med lilla C under precis hela helgen.
På fredagen tog kom Malin och Urban, som i sin tur hade hand om sitt lilla barnbarn I. Det skiljer bara två månader mellan C och I, så det var fantastiskt roligt att se de två små liven interagera med varandra. Det var nästan omöjligt att inte drabbas av en stark våg av nostalgi. Vi vuxna satt där och fick riktiga flashbacks till när våra egna äldsta barn var i samma ålder, för på dem skiljer det faktiskt bara en månad och idag är de båda vuxna trettioettåringar. Man kan verkligen undra vart alla dessa år tar vägen.
Lördagsmorgonen startade på absolut bästa sätt med den vanliga morgonpromenaden och ett uppfriskande dopp. Det var en otroligt fin och krispig morgon med sexton grader i luften och sjutton komma nio grader i vattnet, helt perfekt för att väcka både kropp och själ.
Därefter åkte vi hem för en lång och god frukost tillsammans. Resten av lördagen var helt kravlös och vi gjorde ingenting speciellt utöver att ha hundra procent fokus på att mysa och busa med C.
I morse tyckte lilla C att morgonstund har guld i mun och vaknade redan fem fyrtiofem, så det var bara för mig att kliva upp klockan sex. Lite senare under dagen tog vi en tur till The Box eftersom jag var på jakt efter en fin klänning till bröllopet. Klänningsjakten gick bra, och vi hittade även lite nya fina kläder till C. Det är ju så obeskrivligt roligt att handla barnkläder med alla härliga färger och mjuka material.
På eftermiddagen kom de efterlängtade föräldrarna tillbaka och stannade kvar på middag hos oss. Mats ställde sig i köket och svängde ihop sin fantastiska lasagne som alltid blir en succé. Nu har lugnet lagt sig helt, huset är helt tyst och det är ingen som påkallar ens uppmärksamhet längre. Det är verkligen en enorm ynnest att få ha ett litet barnbarn hos sig en hel helg, men vi måste samtidigt vara ärliga och erkänna att vi ska ta igen oss ordentligt nu. Det tar faktiskt på krafterna på ett helt annat sätt än vad man minns, när man inte längre är van vid den ständiga energin som småbarn för med sig.