Söndagen den 27 september 2026

Morgonen startade i vad som närmast kan liknas vid en rullande frysväska i närheten av sjön Solgen strax utanför Eksjö. Det visade sig att vi hade missat en tämligen väsentlig inställning på husbilens värmesystem vilket resulterade i att nattens temperatur höll sig på en nivå som brukar uppskattas av frysvaror snarare än människor. Det finns dock en oväntad fördel med att uppleva arktisk kyla inomhus, man sover extremt djupt när man väl kryper ihop under täcket. Vi båda har sovit som stockar hela natten och det bevisar väl att människokroppen ställer in sig på överlevnad snarare än komfort när det verkligen gäller.

Egentligen kanske jag ska börja från början. Jag kände att det var hög tid för en liten husbilstur eftersom det knappt blivit några sådana alls den här säsongen. Min önskan uppfattades snabbt av mannen som i fredags letade upp den här eremitplatsen och bokade den åt oss. Fredagen började på absolut bästa sätt med bokcirkel hemma hos Annika. Vi var lite färre än vanligt eftersom Malin och Elin saknades, men vi andra fick en väldigt mysig kväll. Det bjöds på bubbel, vin och en fantastiskt god pad thai med både räkor och tofu. Proteinrik mat som dessutom innehåller balanserade smaker stimulerar faktiskt hjärnans belöningssystem på ett alldeles utmärkt sätt, vilket märktes på stämningen kring bordet.

Boken vi diskuterade var Ovännen av Moa Herngren. En utav huvudkaraktärerna, Karolin, väckte stark irritation hos mig redan från start. Det var verkligen en bok som framkallade känslor på bred front. Den kändes ganska annorlunda mot vad vi brukar läsa, inte alls lika tung och svårarbetad som vår förra bok Vattnets förbannelse av Abraham Verghese. Till nästa gång har vi bestämt oss för Stål av Silvia Avallone och då ska vi vara hemma hos Märit. Vi hann också spåna lite på en framtida kulturresa till Stockholm för att gå på teater och se föreställningen Jävla karlar. Det återstår att se om vi kommer iväg nu eller om vi väntar till februari och hittar på något annat roligt i stället.

Efter bokcirkeln kom Mats och hämtade mig, och han var snäll och körde även Märit över till Öland, och Milla åkte med till Lindsdals centrum. På lördagsmorgonen tog vi vår vanliga runda vid Koudden, men den här gången var vi alldeles själva. Jag tog faktiskt mod till mig och sprang för första gången på väldigt länge. Knäet höll utan problem vilket känns som en stor seger. Rörelse i lagom doser frigör som bekant endorfiner och stärker ledbrosket, så kroppen mår sannerligen bra av att få komma igång igen.

Väl hemma åt vi frukost i lugn och ro innan vi packade ut i husbilen och rullade iväg mot sjön Solgen. När vi kom fram började vi med en liten promenad längs vattenbrynet. Det verkar vara extremt lågt vattenstånd just nu eftersom bryggan med badstegen låg helt och hållet på torra land. Det blir alltså absolut inget badande här. Efter en stund kom ägarna ber till eremitplatsen för att hälsa oss välkomna och de var verkligen otroligt trevliga.

Efter middagen var det dags för ännu en liten kvällspromenad. När vi passerade ägarnas hus blev vi stående och pratade en stund till. Då överraskade de oss med sex nykokta kräftor som de nyligen fiskat själva i sjön. Vi tog med oss delikatesserna in i husbilen och avnjöt dem i värmen innan vi ägnade resten av kvällen åt att spela gin rummy. Mats tog hem segern den här gången, vilket var tur då han är en dålig förlorare.

Nu har det blivit söndag och Mats har precis lagat i ordning frukosten som vi ska sätta i oss innan vi börjar rulla hemåt mot Kalmar igen. Vi tänker definitivt köpa med oss ett gäng kräftor från ägarna innan vi åker. Det kändes så otroligt lyxigt med färska svenska kräftor så jag kan bara inte låta bli.

På återseende.

Dagens lilla tips är att ta vara på små oväntade överraskningar i vardagen, för ibland är det en spontan gåva eller en uppfriskande morgonpromenad som ger den allra bästa energipåfyllningen.