Arbete/sjukskrivning,  Jag,  Sjukskriven/Arbete

Möte om min arbetsträning

Idag har jag haft möte med Anders från arbetsförmedlingen och Märit, rektorn på Centrumskolan. Egentligen skulle en representant för försäkringskassan vara med på mötet fast hon vabbade så hon kunde inte vara med. Det var längesedan vi hade något uppföljningsmöte angående min arbetsträning. Idag var första sen efter sommaren och jag har ju kommit upp i 50% nu. Det är svårt att sammanfatta mötet för jag vet knappt själv hur det kommer bli. Det jag vet är att Anders vill att vi ska ha ett avstämningsmöte med läkare och försäkringskassan för att säkerställa det medicinska. För om jag tolkar det rätt så kan det bli så att jag slutar samarbetet och kan/ska söka jobb på halvtid och sjukersättning för andra halvan. Det Anders gjorde var att förlänga arbetsprovningstiden till 9 februari för då finns tid till avstämningsmötet och vad som ska hända med mig. Det är svårt att veta hur jag ska tänka för just nu fungerar halvtid ganska bra och jag skapar energibalansen genom att göra mycket mindre hemma. Eftersom jag inte har så mycket anpassningar nu när jag arbetstränar på 50% och prioritera att inte göra något hemma gör att då kommer de troligtvis att avbryta arbetsträningen. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det för jag sa att jag tror inte att jag skulle fixa 75% ännu utan att få bakslag. Nu hänger det på vad som bestäms på avstämingsmötet. Jag tycker det är bra att jag fick förlängt så jag hinner vänja mig vid tanken att börja söka jobb. Det svåraste är ju att det inte finns några eller ialla fall väldigt få jobb som är på halvtid och då kommer den ekonomiska biten att bli lidande efter ett tag då när jag har stämplat de antal dagar som är tillåtet. Den dagen den sorgen. Nu får jag bara försöka vara här och nu och tänka att det kommer att lösa sig med sysellsättning för mig.

Det blev visst ett lite deprimerande inlägg känner jag nu fast det kanske är lite naturligt att det blir så vid dessa brytpunkter när olika möten ska avgöra framtiden.

Just nu försöker jag tänka poitivt och att jag har till februari på pappret och det är ju en liten trygghet.