Att jag skulle komma till ett vägskäl där jag inte kan påverka så mycket är främmande. Idag är min första dag som inte anställd i kommunen. Dagen har närmat sig med en viss oro, något nytt kommer att hända i mitt liv. En trygghet som jag trodde skulle vara för evigt har blivit till något skört och mitt vägskäl har blivit med dimma. Jag har svårt att se fortsättningen på vägen, jag saktar ner för att hinna se vad som kommer framför… Det är med en viss otålighet jag går på min väg. Det är nu jag behöver vara trygg i mig själv, vara här och nu, bara lita på att det kommer bli bra, annorlunda fast bra. 💜
Skickar dig all pepp jag bara kan hjärtat!! STOR KRAM <3
Tack snälla du 💜
Du vet att vi finnsdäevid din sida för pepp och stöd 💕
Tack, det är en märklig känsla med alla fina ”bloggare” som en lär känna över nätet. Det känns som en har fått nya vänner 🙂 Ibland måste en dippa lite för att sedan kunna inse vart en har och är på väg, helt enkelt nya möjligheter.