Jag har varit trött hela dagen och på gränsen till yr. Vid femtiden kom jag på att jag och Marie ska ju springa ikväll,  funderade på att ställa in…Runt halv sex messar Marie att hon inte kan springa ikväll… Det gjorde ingenting för jag var eller rättare sagt är superseg. Det får bli soffan i stället för slingan.

Att bli uppsagd ger en massa tankar. Jag kommer ju att få ett skriftligt besked nästa vecka om uppsägning. Även om jag känt på mig att det kommer att bli uppsägnings så känns det iallafall lite olustigt och läskigt. Det är tur att jag har en bra handläggare på försäkringskassan som inte kommer ”släppa” mig utan låta mig ingå i ett projekt som försäkringskassan har tillsammans med arbetsförmedlingen. I det projektet kan jag vara upp till ett år och då får jag hjälp med att hitta ett arbete som passar mig. Kanske är det dags för mig att prova något annat här i livet även om jag kan sakna alla…