Hej fina ni, och välkomna tillbaka hit till bloggen!
Hoppas att ni har haft en riktigt härlig start på den nya veckan. Här på bloggen ekade det tomt igår kväll, och sanningen är helt enkelt att min energi tog totalt slut. Efter en ganska intensiv period med att försöka balansera både det vanliga jobbet på skolan och mina egna studier, sa kroppen helt enkelt ifrån. Ibland måste man bara få lyssna på de signalerna, stänga laptopen och tillåta sig själv att bara vara, utan dåligt samvete.
Jag vet precis vad det är som händer med min sömn just nu, men det gör det tyvärr inte mycket lättare. Jag är ju i klimakteriet, och jösses vad det märks på nätterna! Jag sover så otroligt oroligt. Jag vaknar flera gånger, ligger och vrider och vänder på mig och kan liksom inte hitta den där djupa, sköna ron. Jag vet ju att sömnproblem är ett av de absolut vanligaste tecknen när hormonerna börjar storma och ställa till det, men man blir ju så fruktansvärt matt och sliten i både kropp och knopp när man aldrig får vakna utvilad.
Igår ledde den där nattliga sömnbristen till att jag totaldäckade i soffan direkt när jag klev innanför dörren efter jobbet. Och ja, ni kan säkert gissa hur resten av det dygnet blev… Jag förstörde kvällströttheten helt och hållet, så när det väl var dags att gå och lägga sig på riktigt var jag klarvaken. Kvällen tillbringades därför i min egen ensamhet eftersom mannen var iväg på sitt körrep. Det var faktiskt deras allra sista gång innan sommaren, så de passade på att ha en riktigt mysig avslutning hemma hos körledaren över på det vackra Öland. Själv satt jag här hemma i soffhörnet och knåpade febrilt på min hemtentamen så fort jag hade lyckats vakna till liv efter min lilla eftermiddagslur.
Idag har jag känt mig som en levande zombie på jobbet, så där seg och luddig i huvudet som man bara blir efter en natt med alldeles för få timmars sammanhängande sömn.
Slår man upp ordet i Svenska Akademiens ordbok så beskrivs längtan som en stark och ihållande önskan efter att något ska inträffa, eller en varm åstundan efter någon eller något. Det är en ganska fin definition, tycker jag! Men för mig personligen handlar det om så mycket mer än bara en förklaring i en ordbok.
Just nu är min längtan som en inre kompass som hjälper mig att hålla kursen när nätterna är fyllda av klimakterie-sömnlöshet och dagarna känns sega som kola. Det är den där målbilden av att snart få stänga dörren till klassrummet, lägga undan alla måsten och bara få vara ledig. Att få sitta i mitt nystädade uterum tidigt på morgonen med en kopp kaffe, lyssna på fåglarna och veta att hela dagen är min. Det är längtan som ger mig den där extra gnutta energi jag behöver för att orka ta mig över mållinjen nu när det bara är några enstaka dagar kvar till sommarlovet. Längtan är helt enkelt mitt bränsle just nu!
Dessutom har en enorm sten fallit från mitt hjärta ikväll. Min hemtentamen är äntligen färdigställd och inskickad! Det känns så otroligt skönt att ha det gjort. Nu håller jag precis alla tummar och tår jag bara kan för att jag blir godkänd, så att jag slipper hålla på med krångliga omprov eller dryga kompletteringar under ledigheten. Men, som ett litet brev på posten, lyckades jag somna till i soffan en sväng ikväll igen… Suck. Jag har väl med största sannolikhet sabbat nattsömnen för den här kommande natten också. Det blir verkligen en sådan där klassisk, ond spiral som är så svår att bryta när utmattningen tar överhanden.
Mellan varven har jag i alla fall lyckats ta vara på den lilla gnutta energi jag hade och har städat och gjort fint ute i uterummet. Nu är det rent, fräscht och sådär mysigt att man bara vill sitta där med en tänd lykta. Men nu får det banne mig räcka med aktiviteter för idag, det kommer att bli en riktigt tidig kväll i säng för min del så att jag förhoppningsvis kan ladda batterierna litegrann.
Kram på er alla, och tack för att ni kikar in här och läser!
Dagens uppmuntrande tips från mig:
När man är mitt uppe i klimakteriet och sömnen strular, är det lätt att känna sig maktlös. Mitt tips till dig är att försöka sänka kraven på dig själv och öva på ”self-compassion”. Om kroppen kräver en tupplur i soffan just nu – låt den göra det utan att du skuldbelägger dig själv. En kort stunds mental återhämtning i vaket tillstånd gör gott för stressnivåerna. Fokusera på den stundande ledigheten och ta en dag i taget. Du är stark, och det här är bara en fas!
Kram Susann