Tomt…

Idag åkte yngsta sonen, Rasmus in i lumpen, till Eksjö. Det är lite blandade känslor för jag vet att han är på väg ut från boet och ska så vara naturligtvis. Fast själva känslan är ändå lite tomhet då han är sista barnet. Jag tror Rasmus kommer växa järnet nu när han är iväg, på det personliga planet och det tycker jag ska bli häftigt att få följa den utvecklingen. Rasmus kommer att komma hem nästan alla helger, fast det är ändå inte riktigt samma sak som innan. Nu kommer han att ligga inne två veckor innan han kommer hem.

Mats och jag går verkligen in i en annan fas i våra liv, vilka är vi nu när våra barn inte längre är behov av oss på samma sätt som tidigare? Samtidigt som vi ändå har väntat på den här tiden, då barnen är utflugna och klarar sig bra själva. Det är ju nu vi får kvittot på hur vi har varit som föräldrar, lite läskigt fast samtidigt härligt på samma gång.