Imorgon händer det…

Tänk att det äntligen har blivit dags för dagen då jag ska komma hemifrån mina fyra väggar i mitt hus. Imorgon börjar jag arbetsträna, och jag är så glad för detta. Tänk om jag vetat för fyra år sedan att det skulle bli så långvarigt, att mina symptom skulle begränsa mig…

Nu ser jag framåt och hoppas att jag kommer att orka och att hålla balansens så inte min yrsel och huvudvärk kommer tillbaka.

Min arbetsträningsplats kommer vara på en liten åk 5-9 skola, med 23 elever inom autismspektrat. Jag hoppas att min pedagogiska utbildning är till stor hjälp och att jag känner att jag är behövd.