Mitt i veckan

Godmorgon, jag fortsätter att vakna tidigt om morgnarna. vid sju gick jag upp och då hade jag försökt somna om fast det gick inte. Nu sitter jag i soffan framför nyhetsmorgon och datorn i knät. Det är ganska grått utomhus och termometern visar 10 grader. Jag har fortfarande inte velat ta på mig långbyxor och strumpor ännu så det kommer bli långklänning idag. Jag hoppas att solen kommer titta fram lite längre fram på dagen.

I eftermiddag ska jag se om jag har energi till att åka och handla present till barnens kusin som fyller nio år. Vad köper en till en nioårig flicka? Jag känner att jag har noll koll nu när mina barn är vuxna och jag inte jobbar på förskolan längre, för då fick en lite tips från barnen på förskolan och deras äldre syskon. Det blir till att gå på känsla… 😱

Imorgon kommer Rasmus hem för flickvännen Tova ska fira sin födelsedag hemma hos sina föräldrar på lördag. Rasmus och Tova brukar dela på sig så de får tid med sina föräldrar båda två och det är ju vi glada för att Rasmus vill komma hem. Tovas kalas är på lördag och först skulle vi firat själva med Tova här hemma fast nu blir det så att vi också är bjudna hem till Tovas föräldrar på lördag för att fira Tova. Vi fick inte till en dag under helgen som passade oss alla, och då passade det bättre att vi kom på kalaset. Jag har redan fixat Tovas present så det känns skönt att det är klart. Det är bara en present som ska slås in, så måste kolla om jag har presentpapper så jag kan slå in paketet.

Idag känner jag mig fortfarande ganska utvilad, bara lite stel i mina ben. Det kanske inte är jättekonstigt med tanke på att jag sprang en långrunda igår kväll. Ja, ni kanske inte tycker att 7,5 kilometer är långt fast för mig är det det som inte har sprungit längre än 4 kilometer. Det var nog över ett år sedan som jag var uppe i den längden. Nu är mitt mål att komma upp och springa runt milen, det är någon gräns som jag tycker är målet för mig på något sätt. Det känns bra att kunna säga att jag har sprungit en mil och att jag längtar efter känslan efter, ni vet då när en känner sig så nöjd med sig själv. Det är ju inte långt ifrån nu, fast jag ska skynda långsamt för inatt har jag haft lite känning i min högra höft så jag är rädd för att höften ska göra ondare nu när jag belastar mer och mer. Det är svårt att göra lagom. Än så länge gör det inte ont i höften utan mer att det känns att jag sprungit och att den känns lite stel. Det är ju inte så att jag blir yngre med åren och därför känner jag att det är viktigt att röra på mig så jag håller mina leder och lemmar i trim för att orka när jag blir äldre. Jag vill ge mig själv de bästa förutsättningar att åldras på ett bra och hälsosamt sätt för att eventuellt kunna leva längre och med färre smärtor.

Vad tänker ni om träning och om att åldras?

Jag önskar alla fina en härlig lillördag, kram Susann 💜

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *