Så jobbigt

Det blev ett varv i slingan, 2,5 kilometer. Vi bytte håll när vi sprang fast det var ett mycket jobbigare håll så det kommer vi inte att göra igen, ialla fall inte på ett tag. Både Marie och jag tyckte att vi sprang med tunga ben fast vi tog oss runt och kände oss väldigt nöjda såklart. På torsdag blir det två varv i Värsnässlingan, alltså 5 kilometer. Vi kan om vi vill, eller vi sporrar varandra för att ta oss runt varje vecka. Jag hoppas att jag kommer att få uppleva känslan av att det är skönt att springa och att jag verkligen känner att jag vill springa inte att jag måste eller borde. Det finns faktiskt människor som gladeligen springer, hade önskat tillhöra dem.