Bloggutmaning av Madeleine

Dagens utmaning – Sådan var jag som liten. –

Väldigt svår och komplex fråga. När jag tittar i mina adoptionspapper, fick mina föräldrar den här informationen om mig innan jag kom till dem 1974.

She has a olive-colored complexion, a plump and cute face, a projecting forehead, a projecting back of head, black and sucken eyes, a high nose, a medium mouyh, and has a normal tall for her age and a plump physique. She has marks of skin trouble, but will be healed.

She has a normal didestion and good appetite. She has been growing very well without any diseases since the placement. She enjoys excellent health.

She takes boiled rice-a bowl of rice thrice a day an can use spoon. She enjoys alla kinds of food quite well. After going to bed, she takes milk. She enjoys having snack unregulary. She speically likes apple.

She sleeps from 10 p.m. to 8 a.m. She doesen´t fret before falling asleep and sleeps kicking off the quilt and rolling around room. She has a deep sleep.

She wears diaper. She sometimes uses champerpot under the help of the fostermother. She enjoys bathing every other day.

She hates to be alone and cries. She likes very much to be held by the fostermother. She doesen´t have a emotional stability yet as the environment is changed. She is not afraid of strangers, but gazes at stranger when she meets first. When she sees the fostermother, she is very delighted and goes at her calling ”Um-ma” (mamma). She seems to understand some simple words. She walks quite well and gets along outside with other children quite well.

The cild looks cute and lovely. She appears to be stubborn. She had been taken care of the Orphanage and was moved to the fosterhome in Seoul. She wants to be loved much by the fostermother. When her need is not met, she cries.

I hope that she will be adopted soon by a suitable home and have a bright and calm future.

Spännande att sådan beskrivningar gjordes av adoptivbarn, hur jag var som barn i Korea. Mina föräldrar var tvungna att följas upp, hur hade jag det i Sverige. Beskrivningen på mig här i Sverige gjordes 1975-09-05 av Barntillsynesassistenten:

Angånde Lee, Hee-zin med svenska tilltalnamnet Susann.

Barnet Lee Hee-zin kom till fosterföräldrarna den 22 februari. Susann är frisk och välanpassad. De första månaderna efter ankomsten till Sverige var hon orolig om nätterna, men sover nu lugnt. Hon har ökat normalt i längd och vikt och har inte haft några sjukdomar. Hon håller sig torr på dagtid, men det händer fortfarande någon gång att hon väter i sängen. Susann har ganska stort ordförråd men har ännu svårigheter med vissa ljud, ex.vis ”s-ljudet”. Hon har en jämnårig lek-kamrat tvärs över gatan, som hon trivs bra med. Susann är ganska livlig till temperamentet och har väl utvecklat sinne för rytmik. Hon tycker om musik och sjunger gärna. Fosterföräldrarna är mycket fästade vid flickan och hon verkar helt anpassad i hemmet. Hon får god vård och fostran hos makarna Olofsson och de förbereder nu den svenska adoptionen.

Jag skulle själv beskriva mig att jag har varit ett glatt barn, innan skolåldern var jag ett varförbarn, jag ville veta saker och ting. Nu som vuxen förstår jag att det hänger ihop med att vara förberedd och strukturen och i samband med kontrollbehov. Lågstadietiden var bekymmerslös och jag har nog alltid gått min egen väg. Jag var inte blyg för människor, sjöng gärna för alla som ville lyssna, en liten spelevink. På mellanstadiet började alla normer och samhällsstrukturer bli mer påminda, jag blev en person som gärna inte tog plats. Var nöjd om jag inte var i fokus i skolans värld, fast jag var trygg med mina värderingar redan som barn.