Det är sista dagen på sommarmånaden augusti och enligt tradition går vi in i höstmånaden september. Jag vill inte riktigt tro att sommaren är slut, jag hoppas på många fina septemberdagar, precis som det var förra året.
Sommaren 2020 är väl en sommar som de flesta kommer minnas, ja kanske inte bara sommaren utan året 2020 då inget har varit som vanligt. Jag och Mats har som flesta haft hemester och rest i närområdet med en omkrets på 3,5 h med bil.
Även om det inte har varit som vanligt har vi ändå jutit av vår ledighet, det har blivit en semester där vi fyllt på våra kroppar med energi och välbefinnande. Vi har inte träffat så många som vi brukar och det kan ju kännas trist mitt i semestern fast jag tror att den här begränsningen har fått en att tänka lite annorlunda. Vi har tvingats att stanna upp och bara ta det lugnt. Inga direkta måsten vilket kan vara bra för hälsan. Min man har tyckt att det har varit otroligt skönt att inte ha haft så mycket inplanerat. Jag själv är lite dubbel då jag gärna vill att det ska hända något hela tiden samtidigt som jag fortfarande måste tänka på min energi och mitt mående.
Det som jag har tyckt vara mest sorgligt är att inte ha kunnat tillbringa någon tid med min pappa på semestern pga han ålder på 86 år. Jag och Mats brukar alltid göra något på semestern med honom, förra året var vi på Ven och cyklade. I år blev det en snabb tur förbi när vi var på väg hem från Malmö. Visst blev det en liten omväg fast det var värt det att bara få se honom. Självklart har jag pratat i telefon med honom varje vecka fast det är något visst med att se varandra i ögonen när vi pratar med varandra.
Nu har jag som de flesta kommit in i ekorrhjulet med jobb och vad allt det innebär. Mitt liv fylls just nu av att sova jobba och träna.
Nu är det das för mig att avluta detta inlägg eftersom klockan har blivit så pass myckat att jag behöver köra till jobbet.
Jag önskar alla min läsare en fin dag, kram Susann
