Måndag kväll och jag känner hur tröttheten sitter kvar i kroppen efter en riktigt rörig natt. Jag vaknade redan vid halv två och låg vaken länge. Tankarna snurrade och tiden gick så långsamt. Tror att jag somnade någon gång vid fyra, kanske halv fem. Det sätter sig ju i både huvudet och kroppen när sömnen blir sådär hackig.
På jobbet var det mattedag, vilket betyder att hela dagen fylls av mattelektioner. Det är ganska intensivt men samtidigt skönt att hålla sig till ett spår. Vid klockan tio kom Märit rektorn till mitt klassrum och sa att vi hade ett möte nu. Tyvärr hade både hon och handläggaren för lödebidragsanställningar missat att meddela mig om mötet. Som tur var kunde jag gå ifrån lektionen och vara med på mötet. På mötet berättade de att mitt kontrakt blivit omskrivet och att jag nu har heltid i tre år och då kände jag hur något släppte. En lättnad som nästan kändes fysiskt. Jag har nog varit mer orolig än jag förstått själv. Det betyder mycket att få den tryggheten.
Efter jobbet fick jag följa med en gammal elev som tagit körkort. En kollega är kontaktperson till honom, och vi tog en liten tur i bilen. Det var både roligt och fint att träffa honom igen och se hur han vuxit och tagit sig fram i livet.
Sedan åkte jag vidare till min dotter, och jag fick tid med mitt barnbarn. Det ger alltid energi, även en trött dag som denna. Små stunder som känns i hjärtat. Det är så mysigt och det händer så mycket i utvecklingen.
När jag kom hem åt jag rester. Min man var också hemma men höll på att äta innan han skulle iväg på teaterrep. Vi hann inte prata så mycket, men det gör inget. Så är det ibland när scheman krockar.
Resten av kvällen har jag tagit det lugnt. Lite plugg, lite tv och mest bara försökt varva ner efter både sömnbrist och långa intryck i dag. Jag tänker lägga mig tidigt och hoppas på en natt som inte börjar med att jag stirrar upp i taket i flera timmar.
Jag pratade med pappa också. Han har ont i en fot och ska kolla upp det imorgon. Vi pratade om färdtjänst och om han kanske kan söka intyg. Det vore skönt om han kunde få det, särskilt för att kunna ta sig till kyrkan. Då kanske han också vågar sälja bilen, vilket skulle göra mig nöjdare och mindre orolig över att ha honom på vägarna.
Nu ska jag försöka runda av kvällen. En dag som varit både tung och lätt på samma gång, och nu hoppas jag på en bättre natt och lite mer ork imorgon.
Kram Susann 💜