Hej på er, härliga ni! 🌸
Hoppas att ni har en helt fantastisk kväll. Här sitter jag och funderar på hur mycket man faktiskt kan lita på sina egna löften till sig själv och till andra. Igår kväll sa jag nämligen stensäkert till pappa: ”Imorgon, då ska jag minsann sova till klockan åtta!” Japp, det kändes som en utmärkt plan. Tror ni det gick? Givetvis inte. Redan klockan 6:45 slog jag upp mina bruna och var klarvaken. Det var bara att inse fakta, rulla ur sängen och starta dagen. Men vet ni, det gjorde faktiskt ingenting. Vi tog det superlugnt, dukade upp frukosten framför TV-nyheterna. En helt perfekt start på dagen.
Vid halv tio drog vi på oss skorna och rullade mot ICA i Lindsdal. Det var dags för blomsterjakt. Planen var att åka och hälsa på min kusin Maynor och hennes man Bo, så en blomma till dem var ett absolut måste. Men när vi ändå stod där bland alla vackra färger så köpte vi med oss en blomma till min moster också, utifall att vi skulle kunna titta förbi henne efteråt. Hennes dagsform varierar ju lite, så vi tänkte att vi tar det som det kommer beroende på om det var en bra eller mindre bra dag för henne just idag.
Sedan bar det av mot Nydala, strax utanför Mönsterås, där min kusin och hennes man bor. Det var verkligen så himla roligt att träffa dem igen, för det var ett bra tag sedan sist. Vi bjöds på supergott fika och pappa var i sitt esse, han tyckte det var så otroligt trevligt att få sitta och språka och uppdatera sig lite med dem.
Medan vi satt där och myste ringde min kusin till boendet där min moster bor för att kolla läget. Och tänk vilken tur vi hade, det var en jättebra dag för ett besök. Så pappa och jag hoppade in i bilen och styrde kosan dit. Det blev ett fint men lite känslosamt möte. Hon blev så otroligt glad och sken upp direkt när hon såg pappa och kände igen honom på sekunden. Mig kom hon däremot inte riktigt ihåg, men det var kul att se henne och pappa tillsammans. De har inte setts på flera år, blir ju inte så att de träffas efter att mamma inte finns längre.
Efter besöket kurrade magarna, så pappa och jag tog sikte på Nabbens rökeri och restaurang för lite välförtjänt lunch. Jag lyxade till det med en klassisk ceasarsallad och pappa satsade på ett säkert kort, fish and chips. Mätta och belåtna rullade vi hemåt igen och dök rakt ner i soffan för att vila en stund. Det behövdes, kan jag lova.
Vi slappade ända tills Mats kom hem strax efter fyra, och sedan har det bara varit en otroligt lugn och skön kväll. Eller ja, lugn och lugn… tills tv-apparaten började bråka! Vi bänkade oss för att se fotbollsmatchen mellan Portugal och Uzbekistan. Första halvlek sändes på SVT Play och jag vet inte vad det var med tekniken, men vi blev utkastade precis hela tiden! Alltså, snacka om irriterande när man försöker hänga med i spelet och skärmen bara laddar. Men skam den som ger sig. I andra halvlek flyttade sändningen över till vanliga SVT1, och då flöt allt på helt utan avbrott. Tack och lov för det!
Nu återstår bara det stora kvällsmysteriet: hur i hela friden ska jag lyckas somna i natt? Jag råkade nämligen tacka ja till en kopp kaffe när vi var hos Maynor och Bosse, och min koffeinkänsliga hjärna är fortfarande i högvarv. Det återstår att se om jag får räkna väldigt många får innan jag lyckas somna, eller om jag drömmer om fotbollsmål hela natten.
Kram Susann 💜