Det går fort …

Som alltid går helgerna fort, liksom denna trots att vi fått en dag till ledigt. Idag har bara varit en vilodag i stort sett. Jag började dagen med att springa 2,5 kilometer med Marie och det var första gången på en månad. Det gick över förväntan, vi tog oss runt och själklart var vi nöjda med vår prestation även om vi inte sprang så fort som vi har gjort tidigare. Jag är så tacksam att Marie vill springa med mig, för det är så mycket svårare att komma ut själv i spåret. Jag hittar bara på en massa undanflykter …

Idag är sista dagen som Samina är hemma i Kalmar, hon tar tåget runt fem. Därför kände vi att vi behövde äta riktig lunch så det fick bli stenbordet, det är så gott med den nystekta laxen och alla grönsakstillbehör.

Efter lunchen tog min energi totalt slut, det var längesedan jag kände sån akut trötthet. Jag kunde knappt hålla ögonen öppna och hela kroppen kändes matt. Jag somnade direkt jag la huvudet på huvudkudden vilket jag nästan aldrig gör annars. Jag sov som en klubbad säl i två timmar, känner mig fortfarande trött och seg. Det kommer att bli soffläge hela kvällen. Det är vid såna här tillfällen jag känner att jag fortfarande faktiskt är sjukskriven av en anledning.

Den här helgen har varit en fantastisk helg tillsammans med släkt och vänner och som jag kommer att ha kvar i hjärtat lång tid framöver.