Godmorgon denna torsdag
Jag somnade i ganska hyfsad tid igår kväll trots att jag drack kaffe på mötet. Jag somnade nog runt ett i natt så det var bra tycker jag med tanke på kaffet. Nu har jag hunnit duscha och äta frukost och har slagit mig ned i soffan med tv-nyheterna på tvn. Utomhustemperatiren är 3 grader och det är blött och grått.
Jag har hunnit påbörja en social berättelse som jag skulle göra till Centrumskolan så den är nästan färdig. Jag har bara lite kavar fast blev lite osäker på hur jag skulle skriva tydligast. Jag är ju mer van vi sociala berättelser för förskolebarn och då ritar jag mycket streckfigurer för att barnen ska få en tydlig bild över en situation. Nu när barnen är äldre behövs inte bilder på samma sätt för de flesta elever så då är det svårt att se om det är tydligt nog. Det är en vanesak, jag vet. Jag får väl träna mer på det…
Idag blir det vila när jag kommer hem, vet att jag kommer att behöva det. Ikväll blir det träning och bad med Karin och vi ska utgå från Långviken för vi tänker att vi ska bada vid långviken efter löpningen. Jag kommer inte att springa ikväll utan tänker att jag går en runda i rask takt pga min höft medans de andra springer. Jag får väl låta den vila lite till även om det gick bra att lunka lite i tisdags kväll.
När jag tittar tillbaka på bilder från Österrike och minns hur dålig jag var efter när jag hade kommit hem så har jag kommit långt i mitt läkande. Jag tycker det är bra att påminna mig själv ibland när jag tycker att det inte händer någonting. Det har hänt massor.
Nu önskar jag alla fina som är här inne oss mig en härlig torsdag, kram Susann
4 kommentarer
ElisAbet Karlsten
Tiden för läkning är lång som drabbad vill man att det sak gå i ett rasande tempo. Jag pratar ofta med våra patienter om detta. Jag eller vi ser deras framsteg vecka för vecka medan dom ofta misströstar
Susann
Det är nyttigt att reflektera och minnas hur det var för typ en månad, ett år sedan.
Marie
Vad är det du jobbar med? eller studerar till nu? Skönt att du fått sova bra, det har jag med i natt
Susann
Jag är fortfarande sjukskriven efter min fallolycka 2015. Fast jag har kommit så långt att jag arbetstränar och i februari ska jag öka min arbetsträning till 75%. Jag arbetstränar på en 5-9 skola med elever inom autismspektrat. Jag är förskollärare i botten och har jobbat i förskolan i många år fast pga min olycka kan jag inte jobba i förskolans värld längre då jag fortfarande är känslig för rörelse med mitt huvud och på förskolan är det många bollar i luften och en är ju nästan aldrig stilla.