Godmorgon mitt i veckan
Vad mycket det händer just nu i världen. Det stora samtalsämnet är Coronaviruset som har gjort att flera länder sätter sig själva i karatän och ud avråder att resa till alla länder. Här i Sverige har alla gymnasieskolor och vuxenutbildningar stängda och bedriver distansundervisning. Nästan alla evenemang är inställda för vi vill minska smittspridningen. I affärerna är det tomt på många hyllor då folk har börjat hamstra främst torrvaror som mjöl och pasta och framförallt toapapper.
Än så länge har vi inte börjat hamstra och Mats och jag går till våra jobb fortfarande. Mats har börjat märka av det som händer i samhället då han inte längre samlar sin personal till möten. Det har även börjat pratas om att stänga grundskolor och förskolor och bara ha öppet för de barn som har föräldrar inom tex vården.
Idag ska jag till Cetrumskolan, får se hur många elever som är där för i måndags pratades det om att erbjuda distansundervisning.
Jag har ett uppföljningsmöte idag med Anders från arbetsförmedlingen och Monica, arbetstrapueten plus Märit, rektorn på Centrumskolan. Idag ska vi diskutera min eventuella fortsättning på Centrumskolan och om jag ska gå upp till halvtid. Jag har varit i kontakt med Hanna på försäkringskassan angående att jag skulle vilja typ smyga upp till halvtid. Hanna säger att en prövotid i så fall är möjligt och det låter bra tycker jag, för 25% till 50% är ett jättehopp. Vi får se vad som bestäms idag, jag var lite rädd att mötet skulle ställas in pga Coraonaviruset.
Det som händer i samhället känns främmande och ibland känns det som det är mer uppsjåsat än nödvändigt. Jag är inte orolig utan förvånas över all hamstring som sker, vilket jag tycker är ett egoistiskt beteende. Det vi kan lära oss av detta är väl att inte går till förskolor, skolor och arbeten småsjuka vilket är ett sunt förnuft. Som förskollärare har jag haft många barn som kommit till förskolan halvsjuka och en del har kommit tillbaka alldeles för tidigt efter sjukdom. Även detta beteende tycker jag är egoistiskt.
Jag hoppas att vi når peaken snart så samhället kan börja fungera som vanligt igen för detta slår enormt mot ekonomin och alla människor i samhället.
Hur tänker ni kring Corona? Är ni oroliga och rädda?