Ingen sovmorgon
Min tanke var att jag skulle sova länge idag fast såklart vaknade jag när Mats gick upp 6.30. Sedan kunde inte jag somna om så då hann jag läsa de bloggar som jag följer. Jag känner att min ork och energi inte alltid räcker till att läsa och kommentera på de bloggar jag följer. Det blir även färre inlägg på min egen blogg än vad jag har tänkt mig. Min skrivarlust försvinner lite när jag är för trött och då känns det som om jag inte har något att skriva och berätta om.
Bloggen är ju typ min dokumentation över mitt liv fast ibland känns det som om mitt liv är lite tråkigt. Jag har varit ganska låg en längre tid som jag inte riktigt orkar ta tag i. Jag vet inte riktigt vad det beror på, en anledning kan vara att jag är på väg in i klimakteriet som alla kvinnor hamnar i. Kanske är jag känsligare för det som händer i min kropp så jag får mer symptom som nedstämdhet förutom svallningar. Jag vet ju att min kropp är känsligare, på något sätt efter fallolyckan. Det har jag märkt vid mina mensperioder då jag får lättare yrsel, huvudvärk och mer lättpåverkad utav intryck.
Jag vet att sista gången jag träffade läkaren fysiskt så pratade hon om depression och det var då jag bad om en psykolog. Fast när jag sedan fick samtalstid så kände jag att det inte skulle fungera att prata med en psykolog som var typ lika gammal som min äldsta son. Dessutom mådde jag även bättre just då. Jag känner att mitt mående verkligen går mycket upp och ner just nu, kanske lite mer neråt fast jag är bra på att sätta en fasad utåt. Jag är inte den som pratar känslor med min omgivning, och det är såklart på gott och ont. Det känns aldrig bra att belasta min omgivning med min negativitet. Jag tänker att det bara är jag som kan påverka mitt mående och då är lösningen min. Jag vet att inte alla tänker så och kanske kan det vara bra att prata fast jag vet inte vad jag ska säga för jag vill vara den positiva person som jag upplever mig vara.
Det blev visst ett deppigt inlägg fast jag känner att bloggen är min avlastningsplats. Varför vet en så lite om klimakteriet? Hur kommer det sig att det inte pratas så mycket om en sådan viktig period i en kvinnas liv?
Nu har jag ältat klart kring mitt mående som är som en berg- och dalbana just nu.
Idag är det 2 grader utomhus och solen skiner så det blir ytterligare en fantastisk dag. Det blir Centrumskolan som vanligt fast jag börjar inte förrän klockan 11. När jag kommer hem i eftermiddag blir det vila så jag orkar springa tillsammans med Karin och Madeleine. Vi ska såklart bada efter löpningen och nu börjar det bli mycket varmare i vattnet. Jag såg någon som badade igår och då var det runt 4 grader i vattnet så nu kommer nog temperaturen gå upp snabbt.
Jag önskar alla fina vänner här i cyberrymden en härlig tisdag, kram Susann 💜
