Jag känner mig som en mobil som hela tiden får slut på sitt batteri. Allt som jag gör, upplever och händer omkring mig slukar energi. Kommer jag någonsin bli ett fulladdat batteri där jag återigen kan göra och fungerar utan att planera och strukturera min vardag för att orka.
Det kommer nog. Människan har fått lära sig att leva på hoppet…😉😊
Jag undrar detsamma ibland, men man måste fortsätta kämpa på. Någon gång vänder det, tänker och hoppas jag!
Då fortsätter jag leva på hoppet…
Jag tror också att det vänder, vill tro det i alla fall. Fast ibland känns det som om jag inte har tålamod att vänta på att det ska vända…