Mina reflektioner och tankar kring boken ”Kraften i ditt självledarskap”

Jag har läst boken Kraften i ditt självledarskap och författaren är Jon Carnesten. Min koppling till Jon är att han är Mats kusin Åsas man. Jon jobbar som mental coach och jag skriver som förut att det inte är något samarbete mellan honom och mig utan jag ville dela med mig av de tankar och reflektioner jag fått genom att läsa den här boken. Med tanke på min resa är den här boken aktuell för min del. Jag skriver enbart utifrån mitt sätt att se och reflektera och hur det har varit relevant i min sjukdomsbild.

Jag skriver citat från boken och sen mina egna tankar kring citaten.

”… personlig utveckling innebär att du måste vara beredd släppa den du var igår för att bli den du behöver vara imorgon.” (s,9)

– Detta tycker jag stämmer ganska bra på mig då jag inte märkte positiv förändring förrän jag var här och nu, kunde acceptera vem jag var nu efter fallolyckan. Det behövde inte betyda något negativt att ha blivit någon annan…

”…skrivandet hjälper mig att förtydliga vissa känslor genom att jag blir tvungen att sätta ord på dem.” (s,12)

– Jag känner att när jag startade bloggen så var ett av mina mål att kunna reflektera över mitt mående, det blev synligt i och med att jag skrev om det. Jag ville se min egna utveckling som jag hade svårt att se för mina framsteg tyckte jag var så små och obefintliga. Efter hand har mitt bloggande skiftat lite fokus, jag är inte behov av att skriva om mitt mående lika mycket som förut då jag nu har hittat en mer inre balans. Nu skriver jag för att jag mår bra av att få ut mina tankar och funderingar, mitt liv i form av en bloggdagbok.

”Vill du höra din favoritlåt så är det upp till dig att byta låt och sluta klaga på det som spelas! Precis så är det i livet. Skapa din favoritspellista och sluta lyssna på det som du inte gillar!” (s,23)

– Att byta tankemönster är något jag har tvingat/lärt mig. För att må bra har jag fått ändra/byta fokus. Jag hade många diskussioner med arbetsterapeuten om att göra val istället för måsten. Det tar tid att ändra tankemönster och inte lyssna på andra fast så värt när en känner att en faktiskt har gjort det.

”Den riktigt stora frågan är, vem är du beredd att vara?” (s,29)

Tycker verkligen att en ska fundera kring den här frågan dagligen, alltid bra att vara medveten om sitt eget förhållningssätt. Jag vet vem jag vill vara, fast det är ju inte riktigt detsamma som vem är jag beredd att vara. Under min resa fram till nu känner jag mig mer ödmjuk inför min omgivning, försöker vara en positiv person som förmedlar goda tankar och gärningar. Självklar lyckas jag inte fast jag blir mer och mer medveten om hur jag vill vara och kan med små framsteg ändra mitt förhållningssätt. Jag vill tro att jag faktiskt har startat min inre resa till självutveckling.

”Så fort du tillåter dig själv att inse att du har ett syfte i livet, höjer du automatiskt möjligheten till en egen identitet och du skapar direkt en bättre självkänsla” (s,32)

– Detta är något jag verkligen har märkt för när olyckan inträffade och jag inte kunde vara och göra som jag brukade rasade hela min värld. Nu när jag inte kunde jobba, vem var jag då? Jag hade aldrig tidigare reflekterat över att mycket av min identitet fanns i min yrkesroll, att min yrkesstolthet var en del av mig. Helt plötsligt svajade hela min identitet, jag är inte förskolläraren, mamman (för mina barn behöver inte mig som när de var yngre) och nu är jag den person som inte kan jobba, inte gå ut, inte titta på tv, inte läsa osv. Jag blev och tyckte mig vara NOBODY. När jag ändrade min syn på mig, hur jag tänkte och förhöll mig till omgivningen hände det något. Jag började leva här och nu, insåg att jag finns och kan och är viktig. Jag är så klart inte ”framme”, tror inte att jag eller att en kan bli det utan det är en pågående process hela tiden.

”Låt aldrig din självbild och kärleken för dig själv vara beroende av en annan person!” (s,38)

– Det är sant, tycker jag för det är bara jag som kan ändra och påverka mig själv och jag har ett val i vilken riktning jag vill gå.

”Var öppen för möjligheter och lita på att möjligheten dyker upp” (s,42)

– Att vara här och nu är så otroligt svårt. I början efter olyckan var jag orolig och ville vara i framtiden hela tiden. Tänkte massa tankar som egentligen inte var bra för mig, gjorde mig stressad och lyssnade mycket på vad omgivningen sa och vad jag trodde omgivningen förväntade sig av mig. Så himla fel av mig, fast jag var inte redo för att ta till mig något annat sätt just då. Det är tur att en utvecklas, tiden har fått mig att inse att jag måste se möjligheter istället för det som begränsa mig. Nu är jag inte lika orolig, har inte ångest på samma sätt som tidigare eller magont. Jag har lärt mig att flowa med lite mer, känna mig trygg med situationen som råder här och nu.

”Att våga välja att vara mer, att våga vara bättre.” (s,44)

– Många samtal har jag haft kring just val, att jag har ett val och konsekvensen av mitt val kan vara positivt eller negativt beroende på hur jag väljer att se det. Bara för att jag vet att följden kanske blir negativ för mig en stund efter mitt val kan ändå ge mig något positivt i det jag väljer att göra. Jag har funderat mycket kring just mina val och vad omgivningen tycker om mina val, hur kan jag förklara varför jag väljer som jag gör och måste jag stå till svars inför min omgivning vilka val jag väljer att göra. När jag själv började tänka på just ordet val istället för måsten så blev min situation mer lätthanterlig för mig. För alla har ett val och det är bara jag som kan välja för mig liksom andra som gör val utifrån deras tänk. Jag tycker att det har blivit lättare att se möjligheter och att tänka positivt om andra utifrån detta.

”Nyckeln till meningen i ditt liv ligger i din acceptans av din värdighet.” (s,51)

– Detta är en mening som tål att tänkas på tycker jag. I mitt yrke som förskollärare har jag fört mycket diskussioner kring jämställdhet och mångfald. Då diskuterar en gärna kring makt och olika härskartekniker. Nu när jag har mått dåligt har jag funderat ännu mer kring härskartekniker där en använder olika tekniker för att höja sig själv i olika sammanhang. Det tycker jag hänger ihop med den här meningen och så viktigt att diskutera och medvetandegöra. Hur kan jag förhålla mig för att lyfta andra människor istället för att nedvärdera genom härskartekniker?

”Nya beteenden och upplevelser kommer som en direkt följd av nya tankar.” (s,86)

– Att få föra diskussioner tillsammans med någon annan person är utvecklande. Jag hade nog aldrig kommit så här långt utan psykolog, fysioterapeut och arbetsterapeut som gett mig nya infallsvinklar. Dessutom samtal med släkt och vänner tror jag är viktiga komponenter i självutvecklingen, någon som känner mig och lägger samtalet på ett personligt plan.

Sammanfattning: Den här boken är en lättläst med många frågeställningar som ger en många tankar och reflektioner. De olika exemplen i boken ligger i tiden och många bra metaforer som är lätta att förstå. Vill en utvecklas i någon riktning är den här boken bra att börja med.

Är det någon som är nyfiken på vem Jon Carnesten är finner du honom här.