Kan ni fatta att november är slut och imorgon är det december. Hur kunde november bara svisha förbi så fort.

Det har inte hänt något särskilt idag utan ekorrhjulet snurrar på och lektionerna avlöser varandra.

När jag kom hem vilade jag och sedan lagade jag middagen. Det fick bli frysrens så jag gjorde en kycklingsås och kokade pasta till.

Det är sista bilden som ska presenteras idag i Christels fotoutmaning, vas. Jag tycker inte jag har så fina vaser och hittade ingen gammal bild på någon av mina vaser. Det fick bli en bild på syrrans vas och jag tog kortet då vi var hemma i Älmhult och de firade mig.

Alla mina bloggvänner skriver på Nouw och jag vet inte om mina kommentarer syns för jag kan inte se min kommentar när jag skrivit. Jag vet inte varför det är så och tycker det är tråkigt att jag har blivit ett ”spöke” hos mina vänner. Jag finns fast syns inte… 😔

Ikväll ska jag gå och lägga mig tidigt för känner mig lite trött.

Ses imorgon, kram Susann 💜

Då kom dagen som alltid är efterlängtad. Det känns som om det är fredagar och måndagar i en vecka, ekorrhjulet snurrar som för alla andra. Det är väldigt mörkt ute nu trots att klockan är kvart över sju på morgonen. I luften är det 3 grader så fortfarande plusgrader.

Igår blev det inte många knopar gjorda när jag kom hem från Centrumskolan. Jag valde ju bort träningen med Sweden runners till fördel för imorgon då jag ska åka till Älmhult och sedan få en överraskning.

Idag blir det Centrumskolan som vanligt och idag ska några stanna kvar en stund på jobbet och diskutera aktier. Vi har bildat en liten aktiegrupp och idag blir första mötet eller AW. Det ska bli trevligt att stanna kvar en liten stund och eftersom vi tänker ta oss ett glas vin eller bubbel så blir det bussen till jobbet idag.

Igår var det en bra dag på jobbet, mina lektioner blev lyckade och det är inte alltid det lättaste att motivera alla till att göra lektionerna.

Idag var ordet text i Christels fotoutmaning och då kom jag att tänka på en text som Rasmus skrev om mig 2019 för jag hade bett mina barn skriva sina tankar om mig som mamma. Jag delar Rasmus text om mig:

Hur har min mamma varit och är?

Ända sen jag har varit liten har min mamma alltid brytt sig om människor och att allas lika värde. Hon har kommit från en familj där man brytt sig om varandra och alla runt omkring. Ända från barnsben har jag märkt hur lyckligt lottad man ändå är att man har växt upp i en familj där ens vänner alltid är välkomna och alla får vara med. Jag har på senare tid lagt märke till en ganska vital del i min uppväxt och hur jag är som person idag. När man var liten och hade vänner över så var mamma alltid den som bjöd in vännerna till bordet och gav av den mat vi hade till dem också för att de inte skulle sitta ensamma och vänta i soffan eller behöva gå hem. Detta är något som alltid varit självklart för mig att klart man bjuder in folk till mat eller erbjuder pengar när man fått skjuts eller liknande för att visa tacksamheten och uppskattningen för att man faktiskt har varandra nära. Men som sagt under senare stadier i mitt liv så har jag upptäckt att detta är inte så självklart som jag trott. Därför skulle jag tacka min mamma för att hon varit en sådan givmild människa som alltid brytt sig om folk. Min mamma jobbade som förskolelärare och har därmed varit väldigt pedagogisk, detta har nog varit både positivt och negativt. Hon har alltid haft lätt för sig att prata med folk och är därmed väldigt social av sig. Det har varit en intressant uppväxt kan man säga där man har både fått stanna överallt för att hon ska prata med folk eller skämts för att utifrån ingenstans så börjat det babblas på stan med okända människor.

Efter min mormor dog så var det som att ett band som höll släkten tillsammans klipptes av, en svår period var framför oss men mamma var som en stark klippa som senare tog tag i bandet och knöt ihop det igen så att släkten var hel igen. Jag skulle vilja säga att hon är en väldigt stark kvinna med väldigt öppet sinne och glatt humör. Jag skulle vilja säga att hon har varit en grund för oss barn att stå på för att sedan följa med oss under vår uppväxt. Man kan nästan förknippa min mamma med texten ”fotsteg i sanden”. ”- En man och gud gick längst havet i sanden och pratade och titta tillbaka på hans liv. Mannen tittade tillbaka på livet och såg två stycken linjer av fotsteg där allt var bra och hans liv funkade som det skulle. Men under dem svåra tiderna i hans liv så fanns där bara ett styck fotsteg, så mannen frågade gud vart han var under dessa svåra tiderna. Då svarade Gud att under dessa svåra tider så bar Gud mannen på sin rygg” och ungefär så hade jag sagt att min mamma alltid varit där hon alltid hjälpt en igenom dem svåra tiderna.

Skrivet av Rasmus 20190302

Nu önskar jag dig en härlig fredag, kram Susann 💜