Etikett: mitt mående

Idag hade jag mitt uppföljningsmöte med arbetsförmedling, försäkringskassa, arbetsterapeut och rektor. Som jag skrev i morse så var jag låg eller rättare sagt är låg och mötet gjorde det inte bättre. Egentligen är det inget nytt som kommer upp på mötet. Det som kom upp var att de vill att jag testar lite fler arbetstider och att jag ska börja tidigare för att se om det gör någon skillnad för mig. Jag sa att jag inte tror det utan det är antalet timmar som jag är fokuserad som påverkar mig. Fast de vill att jag provar det en månad så det får jag väl göra då. Vi bestämde att jag fortsätter på 50% till vi har ett avstämningsmöte då även min läkare är med. Då vet jag att jag säkerligen kommer bli sjukskriven på halvtid och jobbsökande på halvtid och det stressar mig redan. Jag vet inte riktigt vilket jobb jag ska kunna vara på halvtid, fast jag får väl bara chilla och se vad som händer då. Det jag inte kan påverka måste jag försöka bara tänka bort. Under mötets gång blev jag bara mer och mer nedstämd så när mötet var över bröt jag typ ihop och fick sitta inne på Märits kontor ett tag innan jag kunde gå ut bland eleverna. Det jobbiga är att jag inte känner igen mina reaktioner och är oförberedd på mina känslor på något sätt. Jag är lite avtrubbad på något sätt.

Nu har jag skrivit av mig alla mina negativa tankar så nu är det framåt som gäller. Jag måste ändå se alla framsteg jag gjort även om det känns som jag står och stampar just nu.

Eftermiddagen tillbringade jag sovandes i soffan för jag var som vanligt trött. Jag hade hoppats att jag hade ork för att handla lite blommor till mina utekrukor. Det får bli imorgon, hoppas jag.

Ikväll har vi inte gjort något särskilt förutom att Mats haft sitt digitala rep med Månkören som han brukar ha på måndagskvällar. Vi kommer titta på Benjamins ikväll innan jag ska sova.

Jag hoppas ni haft en bra måndag, kram Susann 💜

Godmorgon alla fina vänner!

Jag har startat upp min dag och satt mig med datorn i knät i soffan och tänkte reflektera lite över mitt kommande möte nu klockan tio. Det är ett uppföljningsmöte med arbetsförmedlingen och försäkringskassan, för att se hur det går för mig på Centrumskolan. Egentligen skulle vi diskutera mina 75%, fast det kommer ju bli svårt eftersom jag inte klarade det så många veckor. Jag bromsade mig själv och är ju tillbaka på 50% vilket verkar vara det jag mäktar med i mitt liv. Även om jag vet att det inte är ett nederlag så känns det så i alla fall. Jag vet att det var det bästa för mig att bromsa fast ändå känns det ganska pestigt. Mitt mående har verkligen inte varit på topp det här året och jag vet inte vad det beror på. Ska jag skylla på pandemin, klimakteriet eller ovissheten som ändå finns hängande över mig och jag tror att det är en kombination av allt. Jag vet att jag har många signaler till att vara deprimerad fast känner mig ganska låst i den här situationen. Mitt humör är verkligen som en berg och dalbana och jag har svårt att hitta glädjen i det jag gör. Jag känner mig ganska avtrubbad och som om jag är på en annan plats och tittar på mitt liv som känns hopplöst på något sätt.

Jag vet att dessa tankar ökar inför varje kommande möte fast jag kan inte bara skylla på mötet för jag kände mig ”konstig” redan i början av januari. Jag känner mig bara konstig och alla känslor på samma gång och tårarna ligger alltid nära fast jag inte har något att vara ledsen över.

Oj, vilket deppigt inlägg det här blev. Jag får bara avvakta och se vad som händer på mötet och försöka hitta det positiva i mitt liv. Just nu känns det bara så tungt på något sätt…

Måste lägga in en bild i allt deppiga och en soluppgång får mig att känna tacksamhet och ödmjuk på något sätt.

Ny vecka borde innebära nya möjligheter och det är dessutom kortvecka och det borde ju få vem som helst glad. Idag har jag inga planer när jag kommer hem. Jag kommer antagligen hamna i soffan och somna för jag är ganska trött hela tiden.

Jag önskar alla en bra dag, kram Susann

Idag hörde Tobias från försäkringskassan av sig som jag ville att han skulle göra. Jag berättade hur jag mådde just nu och kommer att gå tillbaka på 50% på måndag. Jag kommer även bli uppringd av arbetsterapeuten på måndag. Jag kontaktade 1177 innan jag började jobba idag och ville att Bette skulle höra av sig till mig och det gjorde hon. Vi bestämde att jag går tillbaka på 50% på måndag och att min läkare ringer mig på tisdag. Jag tror att det är klokt att bromsa nu för jag har för mycket symptom och är yr i stort sett hela tiden.

Det känns tråkigt för det är ju lite som ett nederlag fast jag försöker att inte tänka så. Fredagen är verkligen efterlängtad så nu är det vila så mycket som möjligt.

Trevlig helg önska jag er alla, kram Susann

Idag har jag haft mer yrsel och lite illamående plus en aningens huvudvärk. Det känns som om det går åt fel håll. Jag har varit hela dagen på Centrumskolan fast när jag kommer hem är jag yr med huvudvärk och illamående. Det började i tisdags då jag gick hem efter lunch och jag tänkte att jag skulle avvakta och se hur det kändes på fredag.

Ikväll har jag mailat både till handläggaren på försäkringskassan och arbetsförmedlingen för som det är just nu så kommer det inte att fungera i längden. Jag hoppas de hör av sig imorgon, fredag.

Ikväll hade jag tänkta att träna med Sweden runners fast fick avstå pga huvudvärk och yrsel. Jag hade hoppats att det hade hjälpt med min eftermiddagssömn fast det gjorde det inte. Jag känner att jag inte kan vara på telefonen, datorn och läsa så smycket just nu. Det blir bara ett kort inlägg om min status just nu.

Jag hoppas alla mår bra, kram susann

Ni som har följt mig ett tag vet ju att idag skulle jag ha ett avstämningsmöte med försäkringskassan, läkaren, arbetsförmedling, arbetsterapeut och samordnare angående min framtid. Jag har ju varit sjukskriven till och från sen 2016 och har det senaste året ingått i samaverkan med arbetsförmedling och försäkringskassa. Då har jag arbetstränat på Centrumskolan, först på 25 % och sedan i maj på 50%. Så i eftermiddag hade jag skypemöte med alla inblandade och det diskuterades fram och tllbaka om jag skulle sjukskrivas på 50% och bli arbetssökande på 50%. Min läkare var dock tveksam till att jag skulle vara arbetssökande och försäkringskassan verkade tycka detsamma. De vill inte med erfarenhet att jag ska få för stort bakslag. Som det är i nu läget har jag knappt några anpassningar på Centrumskolan och i och med det visar det att jag skulle kunna jobba på 50% vilket jag kanske tror att jag skulle mäkta med, fast i så fall kan jag inte ingå i samverkansprojektet.

Många turer fram och tillbaka så bestämdes att min samverkan kommer att förlängas fram till 1/7-21 vilket innebär att jag är helt sjukskriven och kommer fortsätta arbetsträna 50% till sista januari och sedan gå upp på 75% på arbetsträningen där jag är nu, alltså Centrumskolan. Jag är dock tveksam att det kommer gå utan bakslag fast det är nog den bästa lösningen för mig och försäkringskassan var tycdlig med att om det inte fungerade så var jag tvungen att säga till och inte se det som ett bakslag. Hon menade på att det är bra inför framtiden att jag har provat på om jag sedan ska söka sjukersättning i framtiden. För då har de den dokumentationen att falla tillbaka på. Jag tycker att mötet var bra och jag känner mig ändå nöjd med beslutet som blev idag. Nu kan jag ta det lugnt och hoppas att det fungera eller att Märit, rektorn på skolan har en tjänst på 50% till mig. Det hade varit det allra bästa och roligt eftersom jag trivs på Centrumskolan.

Jag måste ändå tycka att de personer som är runtomkring mig i min sjukskrivning tycker jag är väldigt bra och faktiskt verkar se till mitt bästa. Det är nästan alltid de som bromsar mig, att jag ska ta det lugnt. Jag känner att jag är lyssnad på i min sjukskrivning. Jag tänker på alla andra som har andra erfarenheter av försäkringskassa och läkare. Jag har bara gott att säja om försäkringskassan och läkare.

Nu ska jag bara njuta av min ledighet och umgås med min familj och samla energi inför vårterminen.