God morgon, god kväll eller när du nu landar här på bloggen!
Idag hände det som jag har längtat efter så otroligt länge, det var nämligen den allra första dagen på sommarledigheten! Hurra! Planen? Att strunta fullständigt i väckarklockan och bara sova tills kroppen själv sa ifrån. Resultatet? Kroppen tyckte uppenbarligen att det var en strålande idé att slå upp mina bruna klockan sex noll noll. Det är ju nästan komiskt hur den biologiska klockan fungerar; när man måste gå upp vill man bara dra täcket över huvudet, men när man får sova, då är man piggare än en mört i ottan.
Jag vägrade dock att erkänna mig besegrad av morgonpiggheten direkt, så jag låg kvar en lång stund och sköntrampade i mobilen och scrollade utan minsta dåliga samvete. Men till slut sög det i träningsnerven, så vid halv åtta stod jag redo på gymmet. Det finns ändå något magiskt med att träna tidigt, man känner sig lite som en superhjälte innan resten av världen ens har vaknat.
Efter svettandet insåg jag att min jobbdator behövde hämtas. Väl där hittade jag en kvarglömd handduk och fick en plötslig snilleblixt. Varför inte fira ledigheten på riktigt? Jag styrde kosan mot kallbadhuset för ett dopp. Det var alldeles för längesedan jag var där, och jösses så uppfriskande det var! Det där kalla chocken följt av den totala avslappningen i kroppen är ren och skär vardagslyx. Helt nyduschad och fräsch inomhus och utomhus svängde jag förbi Maxi och plockade med mig lite färska frallor och Yoggi hem till Mats. Sedan blev det en klassisk, supermysig frukost (okej, kanske mer lunchtid nu) framför tv:n.
Men lugnet varade inte för evigt. Vid halv tolv var det bokat tid för husbilen uppe i Mönsterås. Eftersom Mats jobbade föll det ärofyllda uppdraget att ratta det stora ekipaget på mig. Resan dit gick galant, men besöket drog ut på tiden ordentligt. Den nya lampan som de skulle sätta in fungerade nämligen inte alls, så det var bara att snällt vänta på att de fick fram ytterligare en ny lampa så att positionsljuset äntligen kunde bli utbytt. Skam den som ger sig! När jag väl rullade hemåt igen stod jag inför dagens verkliga mandomsprov: att backa upp husbilen på garageuppfarten helt själv. Och vet ni vad? Jag fixade det! Jag kände mig faktiskt otroligt duktig, det är ändå en hel del fordon att hålla reda på i backspeglarna.
Efter den lilla pärsen var det dags för ren mysledighet. Jag åkte och hämtade C för att umgås och bara babbla om allt och inget under eftermiddagen. Framåt kvällen, när Mats hade slutat jobba, kände vi båda att matlagningslusten var noll. Vi bestämde oss för att testa det nya stället Sushi Yama som har öppnat ute i köpstaden Giraffen. De lockade med ett schysst ”2 för 1”-erbjudande så här i uppstarten, så vi köpte med oss hem. Domen? Sushin var absolut god och fräsch, men om vi ska vara helt ärliga kändes den inte riktigt värd sitt ordinarie pris. Men man ska inte vara för snabb med att döma ut ett ställe, nästa gång får vi testa en annan meny och se om smaklökarna blir ännu mer imponerade då.
Som om dagen inte varit tillräckligt produktiv har vi dessutom varit farten nu under sena kvällen och hjälpt S och W med lite grejer. Men NU! Nu har vi äntligen landat pladask i soffan framför tv:n och bara varvar ner totalt innan det är dags att krypa till kojs. Vilken pangstart på ledigheten, trots att klockan blev mycket. I morgon har jag fortfarande ingen klocka ställd, och då hoppas jag på åtminstone en liten sovmorgon!
Dagens lilla tips: När semestern eller ledigheten börjar är det lätt att vilja pressa in allt man inte hunit med direkt. Men glöm inte att stanna upp och ge dig själv en mental klapp på axeln för de små sakerna du klarar av i vardagen – som att backa en husbil, ta ett friskt dopp eller bara välja att njuta av en lugn stund i soffan. Du är fantastisk, glöm inte det!
Kram Susann 💜