Fyra veckor
Nu är jag inne på fjärde veckan på Ability och jag känner att jag blir lite deprimerad att vara där. Tiden går fort när jag är där fast det känns så sorgligt på något sätt att vara där. Jag vet att tanken är ju att det ska mynna ut i något bra för mig fast det är svårt att se det just nu. Det känns som jag lever i en bubbla, lite i min egen värld där jag inte har kontakt med omvärlden, Doris i en glasskål.
De negeativa känslorna svepte över mig förra veckan och har mig fast i sitt grepp och jag vet inte hur jag ska göra för att känna annorlunda. Jag fick ett ökat tryck över bröstet fast jag inte vet varför … jag har aldrig sett mig som en person med ångest fast ändå vet jag att det är ett symptom på det.
Att vara på Ability har bara visat att jag är sämre än vad jag vill tro. Den här dubbla känslan över att känna sig bra och vilja vara i ett sammanhang till att på något sätt förstå att det kommer bli svårt att hitta en ”jobbplats” till mig där jag kan vara utan att bli triggad. Det gör mig deprimerad och kluven för jag är en positiv peron som brukar kunna se möjligheter och nu är jag fast i en j-vla glasskål.
På onsdag åker vi till Malmö för att sova hos dottern innan vi flyger till Österrike på torsdag förmiddag. Jag har sett fram emot denna resa länge fast nu känner jag mig inte lika laddad, är osäker på om jag kommer att orka vara social. Jag har iallafall tänkt vila på onsdagskvällen i Saminas lägenhet istället för att följa med och titta på Cirkus cirkör. Samina får gå i mitt ställe, fast jag hade sett fram emot att se föreställningen fast jag måste vila och vara full-laddad inför resan.
Blev visst ett negativt inlägg, sorry 🙁 Fast ibland hjälper det att skriva av sig och jag hoppas att det gör det för jag tycker inte om att må såhär. Det är inte JAG!!
2 kommentarer
Elisabet Karlsten
Käraste vännen även dessa känslor är något vi ska kunna dela med varandra.
Susann
Jag tränar på det, jag brukar inte dela mina negativa känslor med andra. Fast skriva på bloggen är väl ett sätt i allafall…