Lite oförberedd …

Oj vilken dipp jag fick idag på Ability. Jag var oförberedd på alla känslor som vällde fram, ilska, frustration och nedstämdhet. Shit vad jag känner att jag dalar neråt istället för att Ability skulle ge mig energi uppåt. På något sätt har jag nog vetat längst in att det kanske skulle bli och vara som det är på Ability, därav mitt lilla motstånd och fördomar. Det känns inte riktigt roligt att min bild av hur ”bra” jag är nu inte riktigt stämmer i de sammanhang och uppgifter jag ställs inför på Ability.

Idag blev uppgiften att skriva ett schema för personal för ett HBV-hem, åtta personer och så fick en lite andra olika direktiv som en skulle tänka på när en skrev schemat. Första tanken var att det här är ju hur lätt som helst, jag som har lagt hur många scheman som helst när jag jobbade på förskolan. Oj, vad jag bedrog mig … jag blev riktigt frustrerad och ledsen när jag inte fick ihop schemat och det är fortfarande inte klart utan jag kommer fortsätta på det imorgon. Känslan över att fatta fast ändå inte förstå är inte att leka med, hur kan jag ha så svårt när jag måste fokusera och koncentrera mig? Dessutom la vi in jättemånga pauser och bara det är ju frustrerande då jag gärna gör färdigt det jag håller på med. Suck!

Här hemma och tillsammans med andra ger jag en bild av mig, att jag faktiskt fungerar bra i sociala sammanhang. Alla runtomkring upplever och talar om för mig att jag ser ut till att ha blivit jättemycket bättre och det är i den känslan som jag har befunnit mig ett tag nu och på några dagar på Ability raserades hela den bilden och känslan. Och nu står jag handfallen, föärvånad, oförberedd, frustrerar och rådvill inför situationen. Känner att tårarna ligger som ett vattenfall som vill forsa fram fast det är hinder ivägen så det bildas en stor damm …

Jag ska tillåta mig att deppa idag och imorgon för att sedan ta nya tag. Jag måste ta in alla känslor och bearbeta dem en i taget, reflektera över vad känslorna står för. Just nu känns det som jag är tillbaka på ruta ett i mitt mående fast egentligen vet jag ju att jag har kommit lång i min resa. Fast just nu kan jag inte riktigt ta till mig det och vill inte ta till mig det.

🙁