Lite tankar om adoption

Godmorgon till dig som tittar in. Jag vaknade runt halv sex idag och kunde inte somna om. Jag har sovit bra och har inte haft ont där skruven i käkbenet har satts in, vilket känns bra. Jag trodde att jag skulle ha mer ont efteråt. Vi får se hur dagen blir, får ta med mig värktabletter till jobbet i fall i fall. Fast känner jag mig själv rätt så kommer jag inte ta någon tablett då jag tycker att tabletter ska en inte äta i onödan. I så fall måste jag ha riktigt ont om jag skulle ta en värktablett.

Nu är klockan strax efter halv sju och det är fortfarande väldigt mörkt utomhus. Här kommer morgonens väderbild.

Med tanke på att vi ska åka till Sydkorea, mitt födelseland så blir det mycket tankar kring landet och adoption. Min omgivning runtomkring mig är intresserade över hur jag tänker och själv dyker det upp tankar kring adoption eftersom det blir så påtagligt just nu att jag är adopterad och ska åka till ett land som är mitt fast som jag inte vet så mycket om.

På min tid eller rättare sagt 1975 då jag kom till Sverige visste samhället inte så mycket om anknytning och vilken påverkan det har för ett barn. Jag kom med flyg till Malmö och där hämtade mamma och pappa mig. Nu förväntas de blivande föräldrarna åka till hemlandet och tillbringa tid med barnet innan de flyger hem till Sverige. Ett särskilt band behöver skapas och en pratar mycket om anknytning och vikten av att ge barnet kunskap om sitt hemland under uppväxten. På min tid skulle föräldrarna inte prata så mycket om hemlandet utan barnet, vill säga jag skulle bli ”svensk” så fort som möjligt.

Nu är det många i min närhet som undrar om jag ska försöka ta reda på min bakgrund när jag ska åka till Sydkorea. Jag har fått den frågan tidigare och då alltid svarat väldigt neutralt att jag inte har några planer på det. Det är svårt att förklara varför jag har svarat som jag har gjort för självklart har det funnits en önskan att veta mer. Fast det är inte förrän nu jag har tagit tag i detta att undersöka om det finns någon chans att få veta mer om min bakgrund. Nu håller jag på att maila med adoptionsbyrån för att få reda på mer. Jag och mina barn väntar med spänning på om jag ska få veta något mer.

Ja, detta fick bli morgonens reflektion och det kommer säkerligen inte bli den sista reflektionen kring min adoption och den kommande resan.

Jag önskar dig en fin dag, kram Susann 💜