Mitt i veckan
Veckorna går som vanligt fort och nu har jag vaknat upp till onsdagmorgon. Det är inte utan att en blir glad när jag tittar ut och solen skiner, det är 5 grader varmt så det ser ut till att bli en ljus och fin dag. Det verkar inte blåsa idag och det är ju alltid positivt. Tänk att lite solsken kan få en på bra humör.
Jag satte mig i soffan med datorn och slog på tv:n för att se hur det gick i valet i Usa och vad får jag se? Ännu är inte valet klart fast det lutar åt Trump, hur är det ens möjligt? Jag sa till Mats igår kväll att jag skulle inte bli förvånad om Trump får 4 år till och det verkar det bli så.
Idag har jag en lugn dag på Centrumskolan, jag är inte schemalagd på onsdagar utan jag stöttar upp där jag behövs. Efter Centrumskolan ska jag vila lite och sen blir det en städdag idag. Vi kommer göra iordning nu när barnen kommer hem på lördag för att fira mig. Gästsängarna ska bäddas och dammsugaren behöver motioneras lite utav mannen, likaså moppen. Toaletterna beöhöver också ses över så vi har att gör i eftermidddag/kväll. Tur det är vår träningsfria dag så vi kommer hinna med allt som jag tycker vi ska göra.
Det ska bli kul att träffa barnen och de åker bil hit för att slippa kollektivtrafiken. Det känns skönt att de har fått låna en bil och de kommer åka tillsammans på lördag förmiddag. Tyvärr ställde vi ju in kalaset i Älmhult i helgen för att jag ville inte att min pappa på 86 år skulle ut och fara för att träffas och kanske bli exponerad. För min egen del är jag inte så orolig utan jag tycker att vi får försöka hjälpas åt så mycket som möjligt i den här ovanliga situation som råder i Sverige och hela världen. Tyvärr tror jag att min pappa ändå kommer åka till Älmhult… Jag tycker att han borde vara lite mer försiktig och det har jag sagt till honom. Vi får väl se hur han gör och jag har gjort det jag tror på så det känns bra iallafall. Barnen vill ju inte heller vara de som kan smitta honom. Jag tycker det är svårt att veta hur en ska förhålla sig kring Covid-19 för vi eller jag är ju en person som gärna umgås och träffar andra. Jag hoppas att vi ändå gör så kloka val som möjligt för att hjälpa istället för att stjälpa situationen.
Jag tycker att sina barn kan en få träffa så länge ingen är över 70 år och alla ska såklart vara symtomfria. Sedan träffar vi en liten skara vänner och självklart bara om vi är symtomfria. Det är för tråkigt om en inte kan träffa någon alls. Jag hoppas att det snart vänder, vi har ju ändå tur än så länge då vi bor i Kalmarregionen där smittan är relativt låg jämförelsevis med övriga län. Fast jag vet att det pågår diskussioner kring åtgärder liknande övriga regioner där smittan är hög.
Nu är det dags för mig att göra mig iordning för dagen på Centrumskolan och jag önskar alla en fin dag, kram Susann
2 kommentarer
Inga Johansson
Vi har 10gr med blåst här i Skåne
Elisabet Karlsten
Utan att få träffa. Ångra vänner skulle jag bli tokig jag tycker verkligen att vi är försiktiga