Tacksam 💜

Mina tankar den hĂ€r morgonen gĂ„r till nĂ€r mitt liv 2015 tog en helt annan riktning Ă€n vad jag hade tĂ€nkt mig. En hĂ€ndelse som förĂ€ndrade mitt liv och min familjs över en natt. Den 28 december 2015 hĂ€nder det som gjorde att jag fick börja leva och tĂ€nka pĂ„ ett annat sĂ€tt. Jag ramlade i skidbacken i Bad gastein i Österrike och ramlade sĂ„ illa pĂ„ min högra axel att jag inte kunde röra armen dĂ„ lĂ€karen i Österrike sa att den var ur led. I och med mitt fall blev det som en whiplash med mitt huvud som slog i marken med vĂ€ldig kraft. Eftersom jag hade sĂ„ ont i min axel sĂ„ blev inte huvudet det primĂ€ra utan jag fick starka tabletter och muskelavslappnande för min axel. Att jag troligtvis fĂ„tt en hjĂ€rnskakning var inget som diskuterades utan jag fick mitella och en stödkrage.

Efter en veckas jobb sĂ„ kom alla mina symptom, yrsel illamĂ„ende och huvudvĂ€rk. Jag Ă„kte akut in till sjukhuset för jag kunde knappt stĂ„ upp pga yrsel och pĂ„ sjukhuset krĂ€ktes jag för att jag mĂ„dde sĂ„ illa. PĂ„ sjukhuset kunde de inte sĂ€ga att det var hjĂ€rnskakning eftersom den första bedömningen gjordes i Österrike. Jag blev sjukskriven tvĂ„ veckor. Fast jag var vĂ€ldigt dĂ„lig dĂ„ jag inte kunde titta pĂ„ tv, lĂ€sa böcker eller gĂ„ promenader utan att mĂ„ illa och bli yr. Inte visste jag dĂ„ att det skulle förĂ€ndra mitt liv och begrĂ€nsa mig som det sedan har gjort sedan olyckan.

Efter nÄgra mÄnader dÀr jag hattade fram och tillbaka frÄn sjukskrivning, jobb max tre dagar innan symptomen kom igen fick jag till slut en lÀkare som sjukskrev mig pÄ ett halvÄr för att jag skulle fÄ möjlighet till att ÄterhÀmta mig. Jag minns vilken kÀnsla det var att inte kÀnna mig stressad över att jag snart skulle kunna jobba igen. Jag gick hos fysioterapeut, psykolog och arbetsterapeut. NÀr jag var hemma lÄg jag mest i soffan med en scarf för ögonen för att ta bort ljus och intryck och i öronen hade jag hörselproppar för jag var Àven ljudkÀnslig.

Jag har haft samma lÀkare nu Ànda till Ärsskiftet och det har sÄklart varit positiv för mig dÄ hon har kunnat följa min resa sedan mitten av 2016. hos försÀkringskassan har jag haft tur med mina handlÀggare som lyssnat pÄ mig och som haft mitt bÀsta för ögonen. Det Àr jag vÀldigt tacksam för, för annars hade jag nog inte befunnit mig dÀr jag Àr idag. Jag Àr en person som vill vÀldigt mycket och har alltid tÀnkt att det löser sig, bit ihop och det har varit mer nackdel för mig i mitt mÄende. DÄ har jag haft bra personer runtomkring mig som har kunnat bromsa mig. Min man har sjÀlvklart varit en positiv stöttning pÄ min resa tillbaka. Det Àr han som har pÄmint mig om alla smÄ steg jag har tagit som jag ibland har haft svÄrt att se. Bloggen startade jag för att jag skulle kunna se min utveckling, en plats dÀr jag kunde skriva av mig mina tankar och mitt mÄende. Nu har bloggen bytt fokus, inte samma fokus pÄ min sjukskrivning och mitt mÄende utan nu Àr det mer en personlig blogg med fokus pÄ trÀning, bad, familj och vÀnner.

I höstas bytte jag handlÀggare pÄ försÀkringskassan och genast mÀrkte jag en skillnad mot tidigare handlÀggare. Han upplevdes mer rigid i sitt tÀnkande. Min lÀkare har gÄtt i pension nu fast innan hon gick i pension tyckte hon att jag skulle söka sjukersÀttning och skickade in dokument för det till försÀkringskassan. Det skulle innebÀra att jag inte behöver gÄ till lÀkare och sjukskrivas i omgÄngar utan bara kunna fÄ sjukersÀttning sÄ lÀnge som jag behöver. SjukersÀttning fÄr en livet ut fast det kan brytas om förutsÀttningarna Àndras. Nu har jag fÄtt avslag frÄn försÀkringskassan angÄende sjukersÀttning sÄ det kÀnns sÄdÀr för nu mÄste jag nÀr min sjukskrivning gÄr ut den 22 mars gÄ till en lÀkare och fÄr sjukskrivning pÄ 50%. DÄ gÀller det att jag fÄr en lÀkare som lyssnar pÄ mig nu för det syns ju kanske inte pÄ mig att jag inte kan jobba heltid Ànnu. Detta gör ju att jag fÄr en stress och kÀnner mig orolig ju nÀrmare jag kommer datumet dÄ sjukskrivningen gÄr ut.

VĂ„ren 2019 var en jobbig period för det var dĂ„ jag blev uppsagd frĂ„n kommunen. JAg har jobbat som förskollĂ€rare sedan 1993 och helt plötsligt var jag inte förskollĂ€rare lĂ€ngre. Inte visste jag att identiteten satt sĂ„ djupt i arbetsrollen. Vem var jag nu nĂ€r jag inte var förskollĂ€rare? Att vara i ett sammanhang Ă€r sĂ„ viktigt, det fick jag verkligen bli varse om. Innan min uppsĂ€gning jobbade jag 25% tillsammans med en socialsekreterare i förebyggande teamet. DĂ€refter fick jag hamna i samverkan mellan arbetsförmedlingen och försĂ€kringskassan och dĂ„ hamnade jag pĂ„ Ability, en utredningsplats dĂ€r det framkom att jag hade mĂ„nga svĂ„righeter som skulle begrĂ€nsa mig vid ett vanligt jobb. Det bestĂ€mdes att jag skulle fĂ„ en arbetsplats dĂ€r jag skulle kunna arbetstrĂ€na. Det var dĂ„ jag av en slump fick se att Kalmars Centrumskola i en annons och nĂ€r jag lĂ€ste om skolan tyckte jag att det skulle vara en intressant plats att arbetstrĂ€na pĂ„. Det var en skola som tog emot barn inom autismspektrat och de barnen hade alltid intresserat mig pĂ„ förskolan. Kalmar Centrumskola Ă€r en grundskola med Ă„r 5-9. Jag ringde rektor MĂ€rit och fick till en tid som hon och jag skulle trĂ€ffas. Jag upplevde att det var ett bra möte och jag kĂ€nde att det nog skulle finnas en chans för mig att arbetstrĂ€na dĂ€r. Den 18 november 2019 var min första dag pĂ„ Centrumskolan. Jag började pĂ„ 25% och kĂ€nde att det var alldeles lagom för mig. Jag blev lĂ€tt trött och mitt fokus var fortfarande ganska begrĂ€nsat fast kĂ€nde Ă€ndĂ„ att det var en bra plats för mig för eleverna har ju lite samma problematik som jag med att inte kunna ha fokus sĂ„ lĂ€nge. Arbetsplatsen gjorde att jag kunde utvecklas och mitt mĂ„ende blev sakta bĂ€ttre och sedan pĂ„ vĂ„ren 2020 höjdes mina timmar till 50& arbetstrĂ€ning. Den första tiden var jag vĂ€ldigt trött fast sĂ„ tacksam över att jag hade fĂ„tt chansen till denna arbetstrĂ€ning. Jag mĂ€rkte att skolan passade mig bra och i augusti 2021 blev jag anstĂ€lld med lönebidrag pĂ„ 50% vilket jag fortfarande har. Jag kĂ€nner att jag har haft tur och skolan har gjort att jag har kunnat utvecklas i bra takt och mitt mĂ„ende Ă€r bra. Jag har en tillhörighet som Ă€r sĂ„ viktigt, bra kollegor och jag har kĂ€nt mig inkluderad frĂ„n min första dag. Jag Ă€r sĂ„ tacksam att MĂ€rit trodde pĂ„ mig och gav mig chansen. 💜

Nu hoppas jag bara att jag kommer fÄ en lÀkare som lyssnar pÄ mig nÀr jag vill bli fortsatt sjukskriven pÄ 50%. SÄ nu kommer jag vara lite orolig fram till dess.

Jag tycker det Àr bra att jag minns tillbaka för att verkligen se vad jag har gjort och att jag har tagit stora kliv framÄt i min utveckling att komma tillbaka efter min fallolycka. Nu kÀnns det ganska overkligt att jag inte har kunnat plocka ur diskmaskinen utan att dela upp varje lager och vila en timme emellan.

Tack till alla som stöttat och trott pĂ„ mig, jag Ă€r sĂ„ tacksam för att ni finns och har funnits i mitt liv. Jag hoppas ni vet vilka ni Ă€r. 💜

7 kommentarer

  1. Tack för att du berÀttade din historia. Vilket kÀmpande och hoppas du fÄr förstÄelse pÄ lÀkarbesöket.

    1. 💜 Ja, det Ă€r ju snart dags att boka in ett lĂ€karbesök sĂ„ dĂ„ hĂ„ller jag tummarna för att fĂ„ en bra och som förstĂ„r.

  2. Rörande att lÀsa, hoppas verkligen att du fÄr förstÄelse
    VÄrt samhÀlle Àr inte uppbyggt för de som verkligen Àr sjuka

LĂ€mna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.