Vill det bästa

Hur gick det nu på mitt avstämningsmöte kanske några av er undrar. Det gick bra, tackar som frågar.

Jag blir så förundrad och tycker det är så fantastiskt att de människor jag har i vården, på försäkringskassan och arbetsförmedlingen bara vill mitt bästa, se till så att det blir bästa lösningen för mig och att jag absolut inte ska hamna mellan stolarna med ingen inkomst. Jag tycker att det är hur bra som helst med tanke på allt negativt som hörs kring sjukskrivningsärenden.

Under hela min sjukskrivningsperiod har jag bara mött förstående handläggare och läkare som ser till mig och det är de som bromsar mig, inte att de vill att jag nu ska vara redo att jobba heltid utan att jag måste öka ”en grad” i taget och hinna landa på varje grad. Hur fantstikst är inte det?

Med andra ord blev mötet ett bra möte där jag kommer att vara fullt sjukskriven till en början ett halvår även om läkaren skulle kunna teoretiskt sett skrivit ett år. Jag kommer ingå i samverkan och få arbetsersättningspeng. Fast jag tycker det är bra med ett halvår för en vet ju inte vad jag befinner mig då med tanke på att jag ska ut och arbetsträna. Handläggaren på arbetsförmedlingen tydliggjorde om vad som skulle kunna hända om jag inte klarar arbetsträningen för då har jag min heltidssjukskrivning att falla tillbaka på och då byts bara ersättning från arbetsersättning till sjukersättning och på det viset kommer jag inte att falla mellan stolarna. Hela teamet poängterade att jag skull skynda långsamt och verkligen inte rusa till nästa steg utan hinna känna efter.

Jag känner mig verkligen redo för arbetsträning och hoppas platsen på Centrum skolan kommer att fungera.