Det var verkligen två omotiverade som åkte till Värsnäs för att springa. Soffan lockade för oss båda… Soffan förlorade för vi tog oss runt trots att underlaget var ojämnt med snö och ner föll snöblandat regn med en temperatur runt nollan. Tänk att vår motivation och rutin vinner…
Den här känslan är den en vill ha ofta i ens liv, en riktigt måbrakänsla 😘😊👊
Hur är det ens möjligt att känna sig så negativ inför springningen ikväll? Varför är det svårt att motivationen just blir motivation? Jag vet varför jag vill springa och få upp flåset så varför kan jag inte bara göra utan att få massa undanflykter i huvudet. Det är tur jag inte springer själv för jag hade lätt kunnat sitta kvar i soffan. Fast det ska jag inte, för jag bestämmer!!!
På förmiddagen skulle jag hämta mina journalanteckningar från arbetsterapeuten och jag hade tur och fick sällskap av Victor som var ledig idag. Vi tog även en tur till Hansa city, därför jag shoppade en skjorta till honom. Jag hittade även två tröjor till mig själv 😊
Inatt har jag sovit oroligt, vet inte riktigt varför. Känns som jag tänkt en massa fast kommer inte ihåg vad. Idag är jag ledig så det blir till att ta hand om mig. I eftermiddag ska jag ha videosamtal med Jon. Det ska bli kul. Sedan behöver jag stryka lite tvätt, så jag hittar säkert något att göra under dagen.
Ha en bra dag 💜
Att träffa andra människor med olika livsöden är spännande. Den här gruppen hålls ju i kyrkans regi och naturligtvis kom trosfrågor in i samtalsämnet. Här vet jag inte riktigt vad jag står, skulle säga att jag är mer troende än icke troende. Fast är inte bokstavlig i min tro utan tycker att en del värderingar som är knutna till kristen tro är bra likväl som något annat bra budskap. Kärlek och gemenskap, att göra bra saker är vad jag tror på. Kvällen bjöd på samtal kring slum eller mening, det är stora frågor fast lite nyttigt att stanna upp och reflektera. I gruppen var det mångfald utav tvivlare och troende, och samtalen utgick från deltagarnas livsberättelser. Jag tycker det är kul att diskutera tillsammans med andra. Än så länge är det för tidigt för mig att avgöra om jag är i helt fel sammanhang. Det alla hade funderat kring till igår kväll var: någon händelse som varit viktiga hållplatser på din livsresa?
Min färskaste hållplats för mig är såklart min fallolycka och vad den har gett mig, både positivt och negativt. Jag kan se att den har gett mig en annan sorts lugn, att gilla läget, ta vara på vad jag kan och har. Det gör ju att mitt agerande ändras så smått utefter det tänket och det tycker jag är bra i längden. Sedan är det synd eller sorgligt att det ska behövas något så negativt som min fallolycka för att stanna upp och känna tacksamhet inför livet på något sätt.
Vilka personer har varit viktiga vägvisare i ditt liv?
Här känner jag att det finns bara en person som jag har som förebild. En kollega som jag hade förmånen att jobba tillsammans med och som mina barn hade förmånen att ha som pedagog när de gick på förskolan. B är en person som kanske kan verka lite skrämmande innan en lär känna henne. Fast hon är den mest ödmjuka, empatiska människa som jag vet och känner. B är en sån person som lyfter andra runtomkring henne, i hennes närhet blir en duktig. Hon är fantastisk på att ifrågasätta fast på ett klokt sätt, inte för att nedvärdera mig som person utan för att utveckling ska ske. Jag har lärt mig otroligt mycket av B, att se det positiva i allt och viljan att bli bättre, reflektera och inse värdet av en annan person. Jag är henne evigt tacksam för det.
Innan vi avslutade mötet kom vi in på SYND, vad står det för och hur definierar jag ordet synd? Vi får se vart vi hamnar i samtalen nästa gång.
Dagen igår blev som sagt var lite mastig. Det känns idag, då huvudet känns ganska mosigt. Jag ska jobba nu på förmiddagen, fast eftermiddagen ska jag tillåta mig att sova tror jag. Det blir i alla fall vila. Nu är det frukost och TV-nyheter, även lite bloggläsande innan jag ska åka.
Ha en bra dag 💜
Hemkommen efter samtalsgruppen på Garvaregården. Jag är så trött, inte bästa dagen för mig då jag jobbar till fem, halv sex. Blir sängen och ett inlägg imorgon om träffen ikväll.
Då var det dags för Oxhagen igen och idag blir jag själv då Emma vabbar. Så nu ska kaffet på och kakorna fram.
💜
I och med min fallolycka har jag fått göra annorlunda. Jag har varit tvungen att fokusera bara på mig. Det känns nytt och ovant då mitt liv har kretsat kring min familj. Nu är det min tur att vara ego, att ta hand om mig själv. Det har och är nyttigt att sätta sig själv i fokus. I och med min hjärntrötthet och lite andra symptom som yrsel och illamående har jag fått börja göra och tänka annorlunda vilket har varit bra för att hitta mig själv, eller iallafall ”gräva” fram mig själv. Detta året ska bli mitt år och jag ska våga hoppa på saker och inte vara den som alltid säger nej. i och med det har jag hoppat på ett samarbete med Jon. Så himla kul att få diskutera tillsammans och få coachning en gång i veckan. En annan sak som jag ska hoppa på är en samtalsgrupp uppe på Garvaregården som börjar ikväll. Urban vår kompis kommer att ha hand om gruppen tillsammans med prästen. Det ska bli lite spännande att diskutera livet tillsammans med andra. Urban har länge tyckt att jag ska vara med i en samtalsgrupp och nu sa jag äntligen ja. Vi får se vad jag tycker om den när jag varit där. Det vi skulle tänka på tills ikväll var: – Fundera över någon, några händelser som varit viktiga hållplatser på din livsresa. Både positiva och negativa. – Vilka personer har varit viktiga vägvisare i ditt liv?
Idag känner jag mig utvilad, gick till och med upp innan halv åtta 😱 När hände det sist, frivilligt alltså. Så nu sitter jag vid köksbordet, äter frukost och läser bloggar, så mysigt att börja dagen med tycker jag. Nu på förmiddagen ska jag in och köpa linser och sätta in pengarna som jag fick av pappa när jag fyllde år. Eftermiddagen blir det Oxhagen som vanligt och så ska jag vila lite innan Oxhagen.
Ha en bra dag 💜
