Helgen blev inte som planerat

I fredags flöt allt på riktigt bra på jobbet. På hemkunskapslektionen lagade eleverna baconpasta och en wok och det gick fint. Att ha kylskåpsrens som tema har varit roligt och vi lärare har sett mycket som vi kan använda i vår bedömning. När jag slutade för dagen bytte jag om på jobbet till klänning, gjorde lockar i håret och vi hade lite förfest innan julbordet på Slottshotellet. Alla mina kollegor hade klätt upp sig för detta tillfälle. Julbordet var gott och jag drack både vin och en snaps. Det mesta smakade bra, förutom en alldeles för salt jansson.

När vi var klara skulle de flesta fortsätta hem till Reneé och jag tänkte följa med. Men precis när jag skulle hoppa på min cykel small det till i mitt högra knä och jag kunde inte stå på benet. Det var som att hela knät bara gav upp. Jag fick ringa Mats som kom och hämtade mig och min cykel. Han hade tagit med våra kryckor och körde mig direkt till akuten. Vi kom dit halv åtta, Mats släppte bara av mig så fick jag höra av mig när jag skulle åka hem.

Jag träffade läkaren men han kunde inte säga vad som var fel. Jag kunde inte böja benet och det värkte hela tiden. De röntgade knät men det visade inget, vilket jag nästan visste eftersom det inte gjorde ont när han klämde på knät och foten. Problemet sitter någon annanstans, men det är drygt att inte veta vad som är fel. Tyvärr syns inte mjukdelarna utan en MR. Läkaren sa ändå att jag skulle träna och belasta benet. Tur att jag hade kryckorna, även om inte läkaren tyckte att jag skulle använda dem men jag kan ju inte stödja på benet utan att det gör ont. Vid halv tolv kom M och hämtade mig igen och jag fick rådet att ta värktabletter. Läkaren verkade inte särskilt förtjust i att jag gått till en naprapat, det märktes på hans kroppsspråk. Han trodde att det skulle bli bättre på en till två veckor, men jag har haft problem med både knä och fot sedan oktober. Det är efter mina två cykelvurpor.

På lördagsmorgonen fick jag hoppa över badet. Jag kommer helt enkelt inte upp för stegen när jag inte kan böja benet. Efter badet var vi bjudna på frukost hos Malin och Urban. Vi var inte ensamma utan Maria och Nico var också bjudna och det var trevligt att träffa alla. Urban, som är sjuksköterska, rekommenderade en fysioterapeut som ska vara bra. Det kändes skönt att få ett konkret råd. Sedan åkte vi och handlade skaldjur.

När vi kom hem vilade jag innan vi åkte vidare till dottern. Vi spelade spel, åt skaldjur och myste med C. Det blev en mysig kväll trots allt och jag somnade gott när jag kom hem.

Men idag vaknade jag tidigt på grund av värken. Jag kan fortfarande inte böja benet helt, bara lite mer än i fredags. Vi har ändå lyckats fixa nästan alla julklappar och det känns bra, även om allt går långsamt när jag måste gå med kryckor.

Det är märkligt att jag har så ont i foten. Ju mer jag försöker böja benet, desto ondare gör det i foten. Jag tänker att om det inte gått över efter några veckor borde jag kontakta vårdcentralen igen och kanske få en remiss till en MR. Den här helgen blev inte alls som jag tänkt mig och det är verkligen inte bästa tiden att hoppa runt på kryckor. Men imorgon stannar jag hemma för jag måste försöka få en tid hos fysioterapeuten och se vad han säger. Får se om jag kan jobba på tisdag.

Det är bara att hoppas på att det snart vänder. Jag vill få tillbaka mitt ben, min fot och framför allt min energi. Men en dag i taget får räcka just nu.

Kram Susann 💜