Bakslag och framsteg

Äntligen känner jag mig bättre, inte så snurrig längre. Fast fortfarande känslig för tv-tittande och om jag rör på huvudet för mycket. När jag pratade med Mats igår kväll (befinner sig i Örebro) så beklagade jag mig, tyckte att det är så jobbigt med detta bakslag som var betydligt längre än det varit på länge. Då säger han att -” Det måste ju komma lite bakslag för att sen kunna bli framsteg”. Det är väl så med all utveckling, ibland står det stilla och ibland går det bakåt för att sedan ta ett skutt framåt. Alltså vänta jag på skuttet nu 🙂