-
Nu är det gjort!!!
Det blev inte många timmar inatt, tror jag somnade runt 03.00 och vaknade 6.30. När jag vaknade tänkte jag att jag hoppar nog löpningen idag för jag är alldeles för trött. Fast sen när jag gick upp en timme senare tänkte jag att det är bara att snöra på sig skorna och inte tänka så mycket, vilket jag gjorde så nu har jag klarat av 4 kilometer löpning!! Jag är helt överraskad över mig själv, f-n vad jag är bra. Gissa vem som ska tillåta sig att sova lite idag?
I eftermiddag ska läkaren ringa och jag hoppas hon förälänger min sjukskrivning över sommaren så jag slipper oroa mig över det i semestertider. Det var verkligen tur att hon sjukskrev mig på heltid för jag har verkligen behövt den här månaden till att komma ikapp mig själv, är fortfarande inte riktigt framme fast en bra bit på väg. Livet känns inte lika hopplöst som det gjorde för en månad sen.
-
Lite snurrigt
Söndag och helgen går mot sitt slut. Igår eftermiddag sov jag i stort sett hela tiden. Jag märker att jag fortfarande är trött och även lite snurrig sedan fredagskvällens samkväm 🙁 Min återhämtning är längre igen och det känns trist.
Idag har vi inget planerat så jag kommer nog vila hela dagen i uterummet. Samina ska göra munkar för första gången så det ska bli gott och smaka sen när de är färdiga.
Ha en bra dag 😊💜
-
Godmorgon
Solen skiner och fåglarna kvittrar, en underbar morgon utomhus. Jag känner mig fortfarande väldigt ledsen och ganska hopplös över min situation. Det känns inte riktigt som jag kan andas och njuta att bara vara. Jag behöver komma tillbaka till mig själv, hitta min positivitet och livsglädje. Det är lättare sagt än gjort. Mina tankar virvlar och de är många, mycket svarta och deprimerande tankar som fyller mina dagar. Hur gärna jag än vill tänka annat så överröstar de svarta tankarna och gör att jag knappt får luft bitvis. Deppa ihop och kom igen har ju varit mitt motto hela tiden fast det där kom igen vill aldrig infinna sig 🙁
Ett deppinlägg igen, bättre att skriva av sig min negativitet här än att min omgivning blir allt för drabbad av allt mitt svarta.
-
Fortsätter med mitt lugna tempo
Juni och jag är sjukskriven på heltid igen. Läkaren gav mig tid för återhämtning efter Ability, vilket känns otroligt skönt. Juni månad började igår och jag startade månaden lugnt. Vi gjorde inget särkilt Mats och jag, hade inget inplanerat och vi var bara hemma själva på kvällen. En bättre start på min återhämtning kunde jag inte få. Idag fortsätter mitt lugna tempo, vi har inget inbokat eller planerat för dagen. Jag tycker i och för sig om att ha inplanerade saker och att träffa andra än bara Mats. Om det blir för lugnt kan det stressa mig och jag blir otålig och rastlös, fast min man tycker det är hur skönt som helst att inte umgås med andra. Han är verkligen osocial emellanåt och vill vara det när han är hemma.
Idag får vi nog besök av Malin och Urban, för de tänkte ta sin förmiddagspromenad bort till oss. Det är alltid trevligt att träffa dem, och eftersom vi är så nära så tar inte det så mycket energi från mig att träffas. Jag kan bara vara jag och vill inte jag säga något så gör jag inte det. Det är skillnad i energiförbrukning att träffa personer som jag känner väl kontra de jag inte känner så väl.
-
Tid att återhämta mig
Jag ringde hälsocentralen idag angående att min sjukskrivning går ut på fredag den 31 maj. Jag tänkte att jag ville vara ute i god tid för jag ville ha ett fysiskt möte och jag vet att min läkare inte jobbar alla dagar i veckan. Jag hade sån tur att jag fick komma idag.
Jag hade förberett mig innan och skrivit ner allt jag ville ta upp för jag vet hur glömsk jag är nu för tiden. Det blev ett ganska bra möte, hon undrade om jag var deprimerad, svårt att svara på. Jag blev helt sjukskriven nu från och med 1:e juni, en månad, då hon tyckte att jag behövde återhämta mig, dock bara en månad fast ändå på heltid och det kändes skönt för då får jag ju full ersättning från försäkringskassan. En lättnad för jag var rädd att hon skulle sjukskriva mig bara på 75% då jag jobbade 25% förut.
Det känns som jag är tillbaka på ruta ett på något sätt fast dystrare i mitt sinne. Nu ska jag verkligen försöka samla energi och återhämta mig mer psykiskt så jag blir av med min huvudvärk som jag haft i stort sett hela tiden i två veckor. Jag hoppas att min yrsel också försvinner för då känns det som om allt skulle bli lättare att bara vara jag.
Nu är väl planen att alla berörda parter ska samlas för att enas om vad fortsättningen blir för mig. Bara till att vara här och nu…
Det känns ändå bra med lite återämtningstid på en månad även om det känns lite stressande att det är semestertider.