Vart är jag nu?

För att få perspektiv på min resa efter min fallolycka brukar jag försöka reflektera och fundera vart jag befinner mig. Det gör att jag faktiskt kan se min utveckling, att det går framåt i mitt välmående. För ungefär ett år sedan mådde jag ganska dåligt psykiskt då jag kände att jag bara var hemma, träffade inte många förutom min familj. Då sov jag flera timmar per dag och nu sover jag inte varje dag. Det här året som jag har varit på socialförvaltningen känner jag att jag har blivit mycket bättre, min återhämtning går betydligt fortare nu.

Jag har precis läst min första bok sen olyckan, gick ganska bra fick bara lite huvudvärk, yrsel och illamående. Mitt dilemma är att jag vill gärna läsa allt på en gång så jag behöver lära mig att läsa lite åt gången. Jag känner att jag inte är lika begränsad här hemma utan kan göra mer och mer bara jag vilar emellanåt. Nu ska jag börja på ett nytt ställe att arbetsträna på, fryshuset. Nu kommer min stora utmaning att verkligen tänka att jag bara arbetsträna då jag ser fram emot detta jättemycket. Känns som mitt jobb nu.

Min viktresa är påbörjad och vågen börjar äntligen röra på sig. Efter över tre års stillavarande känns det bra att kunna röra på mig, att det ger mig energi istället för att ta energi som det gjorde tidigare. Det känns som det här året kommer att bli ett bra år.

Dessutom utvecklas jag som personen Susann i mina samtal med Jon och det känns otroligt bra att kunna ge mig själv mer självkänsla och självförtroende och självkärlek. Även samtalen i Garvaregården ger mig energi, reflektion och eftertanke. Jag är så värd att känna att jag mår bra fast även tillåta mig att vila och återhämta mig utan att känna skuld och känna mig lat. Jag tänker istället att vad bra att DU lyssnar på din kropp för den är värd att vila och återhämta sig. 💜 #självkärlek