livets olika skeenden
Sista dagen i september blev en solig och varm dag trots att det inte såg ut så på morgonen.
Idag har varit en händelselös dag och idag begränsade jag min eftermiddagssömn till 20 minuter. Fast jag har varit trött och seg ikväll. Det blev inte riktigt så mycket städning som jag tänkt från början. Tur det inte springer ifrån en. 🤣
Kram Susann 💜
Idag går jag upp til en disig, fuktig och kallare morgon. Solen lyser med sin frånvaro och temperatren ligger på 10 grader nu när klockan är 8.30.
Inatt har jag sovit bra så min känsla är mer utvilad än gårdagen. Självklart blir det Centrumskolan som vanligt och jag hoppas på en lugn dag.
Om jag har lite energi kvar i eftermiddag efter Centrumskolan vill jag titta lite i affärer för det var längesedan jag var och kikade på kläder mm. Snart är det ju dags för presenter till alla novemberbarn som vi har och då är det bra att ha tittat runt lite och sedan kommer julen snabbt därefter så jag brukar vilja ha koll på läget i god tid för att slippa stressa.
Igår pratade jag med syrran och vi har nu bestämt hur vi ska fira alla i november. Hennes barn Linnéa och Theo fyller den 12 och 16 november och Andreas hennes sambo fyller den 6:e. Så nu har vi bestämt att vi kommer till dem den 6 för att fira Andreas och sedan den 7: till lunchen firar vi Linnéa; Theo, mig som fyller den dagen plus vår pappa som också fyller den 7:e. Det är lättare nu när vi kan slå ihop dagarna till en helg, vi hade det lite värre förr då vi ville att barnen skulle få egna födelsedagskalas.
På eftermiddagen den 7: november kommer Mats och jag åka hem för att kunna fura mig hemma. Får se om det kommer några gäster på kvällen.
Helgen efter lär det bli kalas i Malmö för Rasmus fyller år den 15 november. Det kommer bli första kalaset i egen regi för Rasmus.
Oj, det blev lite utsvävningar fast det är sådana här tankar som maler runt hela tiden då allt ska planeras och struktureras på bästa sätt. Nu är det bara julen som ska bestämmas, hemma själva eller tillsammans med syrran och hennes familj. Förra julen var Fatimah och pappa här så det lutar åt en jul i syrrans nya hus och den här julen har hon ju barnen och det är ju trevligt att träffa dem också. Det är flera år sedan vi firade med Mats familj för de tycker vi blir för många om vi ses alla. I år kommer nog bli den första som vi som familj inte kommer fira ihop, för Victor kommer jobba uppe i Tandådalen över julen och Rasmus funderar på att fira med Tovas familj. Vi får se vilka utav barnen vi kommer att traffa just på julafton. Samina kommer fira tillsammans med oss vad vi vet i nuläget.
Hur gör ni vid sådana högtider? Eller vet ni alltid vart och med vem/vilka ni firar??
Idag när Mats kommer hem kommer vi städa och då passar det bra så här mitt i veckan för onsdagar har vi ingen träning. Vi har en tvätthög som behöver vikas och köksgolvet behöver moppas. Det kmmer bli en lugn kväll och nu förtiden kan det vara ganska rofyllt att städa tillsammans. Så såg det aldrig ut förr i världen då barnen var små.
Jag önskar alla en härlig onsdag, kram
Gjord av Orsakullan
… att det aldrig känns som om jag kommer bli bättre än såhär. Visst har det hänt väldigt mycket sen min fallolycka 2015, fast jag märker ju att min stressnivå och min energi är så mycket sämre än vad den var innan. Jag vill hitta ett jobb inte bara arbetsträna och för att vara realistisk så klarar jag nog inte mer än 50%. Ibland är det svårt att se alla framsteg fast när jag tittar tillbaka på mina inlägg så ser jag ju att det har skett förändring i mitt liv, fast ibland är det svårt i alla fall. Bloggen var ju en anledning för mig att kunna se mina framsteg, för det var ju därför som jag började blogga. Det blev som en dagbok och dokumentation för mitt mående även om bloggen kanske har ändrat fokus med åren. För att jag ska ge mig själv de bästa förutsättningar till att må bra är träning viktiga inslag i mitt liv och att jag har det gemensamt med min man gör att det är lättare att hålla kvar sin träningsrutin. Fast ibland är det bara ok att tycka att allting går så väldigt långsamt för mig att komma tillbaka till ett liv som inte begränsas utav att jag får yrselsymptom eller huvudvärk när jag gör för mycket. Samtidigt är jag väldigt tacksam över chansen till den reflektion och självmedvetenhet som fallolyckan har tvingat mig till. Jag har bivit mycket bättre på att pausa, stanna upp och reflektera över MIG och vad som är viktigt för mig i mitt mående.
