Månad: december 2020

Den här dagen kanske är till för eftertanke och reflektion över året som gått. Jag vaknade halv sju och har legat och lyssnat på ljudbok tills nu. Utomhustemperaturen ligger på 3 grader och ingen snö i sikt.

Året 2020 började i Kläppen där vi firade nyår tillsammans med Marie (Mats syster) och hennes familj och Åsa (Mats och Maries kusin) och hennes familj. Detta var en resa som Mats fick i 50 årspresent utav mig. Han fyllde 50 den 18 december 2019, så hans familj tyckte att det skulle vara kul att umgås i skidbacken. Barnen bara älkar att åka utför.

En hel vecka tillbringade vi där tillsammans i ett stort hus, vi åkte utför, grillade korv och spelade en massa spel på kvällarna. Det var väldigt mysigt att vara tillsammans allihop. Inte kunde vi ana att året 2020 skulle bli ett år där vi blev begränsade i vårt umgänge och resor.

Första helgen i februari åkte vi till Malmö och bodde på hotell tillsammans med Malin och Urban. Vi tittade på föreställningen Grease, en 50 års present från Malin och Urban.

På sportlovet åkte jag till Malmö för att hälsa på barnen. Jag tåg tåget ner och ville titta till Samina lite extra för hon hade varit hemma till och från i över tre veckor, hon hade haft hög feber som gick och kom och även lite svårt att andas. Jag tror att hon kanske hade Corona då fast vid den tidpunkten hade inte Corona fått så stort medialt fokus. Jag var ensam om att tro det, fast jag tror fortfarande det. Det är synd att hon inte kan testa sig nu, för att se om hon har antikroppar. Det blev även ett besök hos Rasmus, såklart.

I maj månad hade vi en helg inbokad tillsammans med Lena och Toni, på Ystad havsbad som vi ställde in. Vågade inte chansa när det var precis i början utav alla restriktioner som sedan skulla komma. Resan till Cypern i slutet av maj tillsammans med Malin och Urban blev inställd. Det var en resa som vi verkligen hade sett fram emot. Först bokade vi om den till september för vi som många andra trodde att till sommaren skulle den här pandemin vara under kontroll. Därefter avbokade vi och ville få pengarna tillbaka, vi hade tur för det fick vi.

Den stora skillnaden på det här året har varit att jag inte har kunnat besöka pappa som vi brukar. Det blev ingen semestertid tillsammans med honom. Vi valde att åka dit en sommardag och umgicks en eftermiddag för att sedan åka hem igen. Vi ville inte sova över och riskera att vi smittade honom. Dagarna innan jul valde vi också att svänga förbi honom, mötet skedde utomhus med munskydd på. Det blev en kort stund för att bara byta julklappar.

Några dagar på semestern brukar vi alltid semestra tillsammans med Malin och Urban, och det gjorde vi även i år. Det blev en resa till Gränna, med en båttur över till Visingsö. Det kändes som en välbehövlig resa tillsammans, för det var ungefär vid den här tiden som det började gå upp för att den här pandemin skulle vara mycket längre än vad vi trodde från början.

Under hösten har vår umgängeskrets minskat och vi skaffade oss en liten Coronafamilj som vi kunde träffa inomhus. Andra täffade vi utomhus, vi har hittat nya sätt att träffas på. Vi var på ett Mac Donalds kalas på en parkering. Julen firades tillsammans med våra två yngsta barn, istället för att åka till Fatimah i Älmhult. Nyår kommer firas hemma tillsammans med Samina.

Det som jag inte har gjort avkall på är min löpning och mina kallbad på lördagar. Det har varit en drivkraft och bidragit till mitt mående. Jag får bra energi utav att springa tillsammans med mina vänner och att sedan få dela den kalla upplevelsen som vattnet ger är kärlek och gör en tacksam. Mats och jag har under hösten avstått att gå på gym och då har vi varit ute i löpspåret istället. Våra tärningsrutiner är något som vi verkligen har lyckats med.

Ur min synvinkel där jag befinner mig i livet tror jag att jag har fått extra hjälp på min väg tillbaka från fallolyckan. Att stanna upp och vara mer i nuet har ju blivit vardag för mig och många andra det här året. Fokus har kunnat hamna på det viktiga, det personer som finns närmast en och fokus på sig själv på ett annat sätt. I och för sig är det så jag har valt att tänka de sista åren för att det är då jag märker att jag läker på bästa sätt. Det är inte lätt alla gånger när det finns så måycket som tar ens uppmärksamhet. Nu har ju inte utbudet varit detsamma eftersom vi har haft lite olika restriktioner att förhålla sig till.

Att lyfta blicken och se vad som finns framför en, tar vara på det som finns och ge kärlek till omgivningen på olika sätt är nog något som får sammanfatta detta år.

Kram Susann