Fredagen den 30 december 2022

Godmorgon, till dig som tittar in här hos mig. Gårdagens inlägg glömde jag tydligen publicera så det fick jag göra nu på morgonen.

Här är det fortfarande mörkt, klockan är halv åtta och temperaturen ligger på 5,7 grader utomhus. Jag vaknade strax innan sju och idag hade jag ställt klockan på kvart över sju då jag och Marielle ska ta en morgonpromenad. Hon kommer till mig strax efter åtta efter att hon har lämnat av sin dotter vid ishallen.

Det ska bli trevligt att promenera och prata då vi inte setts sen vi gick på jullov.

Idag har vi inga direkta planer utan tar dagen som den kommer. Vi ska handla inför imorgon för lite speciellt och gott ska mannen och jag äta då det är nyårsafton. Det blir en lugn afton för oss två.

Jag ska se om jag kan sticka färdigt strumpan som jag började på igår. Det gäller att jag har tid på mig så jag avsluta på bra ställe i mönstret för att veta vad jag ska börja att sticka nästa gång. Jag är inte så van att jag kan se vart jag är bara på att titta på vad jag stickat.

Sedan tänker jag sammanfatta mitt år i bilder som jag har gjort föregående år. Det är lite trevligt att se och minnas året. Det brukar sluta med att jag har gjort en hel del trots att jag inte alltid tycker det.

Med tanke på att jag fortfarande är sjukskriven på 50% sedan en skidolycka i Österrike 2015 så har jag verkligen blivit bättre och bättre den senaste tiden. Jag är stolt över mig själv över att jag nu jobbar 50% på en skola där jag först arbetstränade. Denna arbetsplats har bidragit till att jag har kunnat bli bättre, jag har kunnat vara mig själv och lyssnat på min kropp. Acceptans och att lyssna på min kropps signaler har varit framgångsfaktorer även om det har tagit mig tid och år att komma hit. Mitt tålamod har prövats många gånger. Jag brukar tänka tillbaka på hur dålig jag faktiskt var för något år sedan, när jag hade huvudvärk nästan dagligen, yrsel, illamående och helt slut. Visst kan jag känna av dessa symptom ibland fast skillnaden är att jag inte behöver dagar på mig för att återhämta mig utan ibland kan det räcka med timmar eller som max att sova en dag. Det är helt fantastiskt om jag tänker efter för det är lätt att glömma att jag inte är återställd, vilket jag kanske aldrig blir och det känns ok. I början av min sjukskrivning tänkte jag bara att jag ville vara som förut fast under tidens gång har jag insett att jag inte kommer bli som innan utan det kommer att bli bra fast annorlunda då jag behöver tänka på min energinivå på ett annat sätt och planera mina aktiviteter om jag vet att det är mycket. Vilken personlig utveckling jag gjort som har varit bra för mig som personen Susann, att inte bara vara mamma och fru utan jag har tvingats att vara självisk vilket inte ligger i min natur. Nu är jag självisk fast på ett bra plan för att jag ska må bra. Jag säger som de flesta som varit med om något svårt att jag inte hade varit den jag blivit utan det ”svåra”. Ja detta får bli min sammanfattning över mitt mående som det är nu. Mitt mål är att kunna jobba 75% och idag känns inte det som ett ouppnåeligt mål.

Så här var min vardag länge efter min fallolycka, så lite intryck som möjligt för att jag inte skulle få yrsel, huvudvärk och illamående. Jag brukade även ha öronproppar i öronen.

Nu önskar jag dig en trevlig fredag, kram Susann 💜

6 kommentarer

    1. Ja, det är det verkligen. Ibland tycker jag det går för långsamt, fast är mer nöjd med livet och det kan bero på att jag blir äldre och klokare.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *