Nu sitter vi på tåget till Busan. Det har varit två händelse- och känslofyllda dagar. I tisdags var jag och Mats och besökte en polisstation. På polisstationen gjorde jag ett DNA-test, vilket alla adopterade från Korea som inte har någon information om föräldrar har rätt att göra. Detta test matchas sedan med andra i deras missing program. Jag kommer att få ett svar om ca tre månader om jag har någon matchning. Jag antar att chansen är liten att matchas ihop med någon fast jag tror jag skulle ha ångrat mig om jag inte gjorde testet.

Sedan var planen att vi skulle åkt till stället där där barnhemmet låg fast jag fick ett litet meltdown, så vi sköt på resan till onsdagen istället.

Vi åkte istället till Gwangjang Market och jag tittade på kläder. Sedan gick vi till kungliga palatset, Gyeongbokgung-palatset.

På kvällen åkte vi till Hongdae och åt friterad kyckling. Det verkade vara ett område för ungdomar och i olika hörn stod det personer som uppträdde.

Onsdagen den 28 juni 2023

Vi hade beställt en taxi som skulle ta oss till adressen där barnhemmet har legat. När vi kom dit möttes vi av övergivna byggnader med massa saker som var kvarlämnade. Vi gick runt i de spöklikna husen och kände att vi befann oss i en skräckfilm där någon skulle hoppa fram bakom en dörr.

Det kändes konstigt och lite sorgligt att gå runt i området där jag en gång har befunnit mig som ett litet barn. Barnhemmet stängdes 2020 och verkade bara blivit kvar med rum fullt med saker, dokument, fotografier, instrument mm.

Vi körde sedan en runda i Chungju city, där jag enligt dokument blev hittad och sedan förd till barnhemmet.

Vi var tillbaka till hotellet strax efter 15 och då blev det vila innan vi gick ut för att äta nudlar på ett ställe som Rasmus och Tova varit på innan. Dottern och William träffade hennes brevkompis igen och sedan anslöt de oss på hotellbaren. Det var kul att få träffa Suubeen igen och hennes pojkvän som jag fortfarande inte vet vad han heter. Vi pratade om allt möjligt och det är roligt att få veta saker om landet, hur samhället är uppbyggt med skolor osv.

Det var sista kvällen i Seoul och tänk vad en vecka går fort. Det har varit en bra vecka och visst har vi haft lite känslodraman, fast det är inte konstigt med tanke på att vi är 8 personer i sällskapet. 💜

På återseende, kram Susann 💜

Idag hade jag ställt klockan på 6:40 för klockan 7:20 skulle vi bli upphämtade för vår tur till DMZ –demilitarized zone. vi stannade och tittade på lite olika saker utmed den koreanska gränsen mellan nord och sydkorea. Vi hade missat att vi skulle ha med oss passen på turen fast det löste sig ändå. Det får bli en bildbomb från touren.

Vi gick även ner till den tredje tunneln som nordkoreanerna hade grävt in i sydkorea. Det var brant att gå ner långt under marken. Tyvärr fick en inte ta kort där.

Vi var även vid ett observatorium där vi kunde kika in på den nordkoreanska sidan med hjälp av kikare.

Vid kvart över tre var vi tillbaka på hotellet igen och jag hade sovit på hemresan tillbaka till hotellet. När vi kom till hotellet behövde jag vila en stund till innan vi åkte till Kwangjang Market. Det var ett stort ställe inomhus där det var matbod överallt.

Vi blev mätta och nöjda av att ha varit där och upplevt det. Sedan drog vi oss tillbaka till området runt hotellet och anslöt oss till Rasmus, Tova, Victor och Torun. Vi hittade en mysig pub, Ghiwon22 och när vi suttit där en stund kom även dotter och William dit med dotterns brevvän Su-been och hennes pojkvän.

Det blev en mysig kväll och väldigt roligt att få träffa dotterns brevvän som hon brevväxlat med sedan de var 13 år.

Det har varit en dag med mycket innehåll, tur att jag hinner sova lite mellan varven.