-
Klimakteriet 😱
Det har varit fullt upp idag på Centrumskolan så tiden går alltid så fort. Jag handlade lite på vägen hem för Mats fil var slut och han skulle eventuellt vara tvungen att jobba till halv sju idag. När jag kom hem somnade jag direkt i soffan och sov tills Mats kom hem halv fem. Mats slapp stänga för en personal idag så det var skönt.
Jag har kommit på varför jag känner mig så nere, klimakteriet har tydligen kommit ifatt mig. Hjälp, när blev jag så gammal. När jag läser om klimakteriet så står det att nedstämdhet är ett symptom, precis som svettningar/vallningar. Detta var jag inte riktigt förberedd på att bli nedstämd och att inget känns roligt. Tårarna ligger nära till hands, vilket känns jobbigt. Jag känner mig även febrig fast jag inte har någon feber och jag antar att det också har med allt att göra. Jag får bara gilla läget och tänka positivt. På 1177 stod en massa tips kring klimakteriet och nedstämdheten och jag gör faktiskt mycket av det redan. Så det är bara till att fortsätta vara mig själv. 💜 Tyvärr pratas det ju inte så mycket om klimakteriet så jag har dålig koll på vilka symptom en kan får.
Ikväll hoppade vi över städningen och har bara varit. Det var nog något som vi behövde båda två. Mats dagar är fulla och det känns som han är lite överhopad med jobb just nu. Det blir så när det är medarbetarsamtal på gång.
Jag ska lägga mig tidigt ikväll för jag känner att jag behöver all sömn jag kan få just nu. Jag önskar er en fortsatt bra kväll, kram Susann 💜
-
Hänger i luften.
Godmorgon från ett mulet Lindsdal. Temperaturen ligger på 14 grader och regnet hänger i luften. Jag har fortfarande inte tagit på mig långbyxor och strumpor för jag vill att det fortfarande ska vara sommar. Hur gör du, har du långbyxor och strumpor på dig nu eller har du ett visst datum då de åker på?
Idag känner jag mig lite seg och jag har nog fått lite träningsvärk efter löpningen igår kväll. Det blev ju en lite längre runda, vilket jag har längtat efter att kunna springa. Jag vill kunna springa runt en mil igen utan att min kropp ska strejka. Nu känns det som om det målet är inom räckhåll. 😊🏃🏽♀️
Idag är det centrumskolan som vanligt och jag har kommit in i jobbet rätt bra tycker jag. Jag visste att det skulle bli en markant skillnad för mig att arbetsträna till att börja jobba. Det har ju med min arbetsmoral att göra och min vilja till att vilja så mycket. Jag märker att jag fortfarande måste träna på att göra lagom mycket för jag har lite huvudvärk lite då och då och oftast fredag är jag lite snurrig. Jag måste se över när jag kan ta mina pauser och vara duktig på att hushållar med min energi när jag är på centrumskolan. Det är ungefär som jag trodde att det skulle vara, svårt för mig att göra lagom. Det blir att jag sover väldigt mycket när jag är hemma och att jag inte gör särskilt mycket här hemma förutom mina löparrutiner och bad. Fast mina träningsrutiner ger mig energi så än så länge har jag inte behövt nalla på dem. Kanske att jag får göra det någon gång ibland. På det stora hela tycker jag att den här terminen har börjat bra och jag ska bara fortsätta att tänka på mig själv och ge mig så mycket kärlek som möjligt i form av olika saker som ger mig mer energi än vad det tar. Att ha positiva tankar och se allt så positivt som möjligt gör att jag kan klara av mycket. Jag försöker alltid tänka att jag väljer att göra istället för måste göra, det ger en liten annan innebörd och lättare att bibehålla positivitet.
Det blev visst många tankar så här på morgonen 😊💜
Nu önskar jag er en fin onsdag, kram Susann 💜
-
Hur gick mitt möte?
Idag hade jag mitt uppföljningsmöte med arbetsförmedling, försäkringskassa, arbetsterapeut och rektor. Som jag skrev i morse så var jag låg eller rättare sagt är låg och mötet gjorde det inte bättre. Egentligen är det inget nytt som kommer upp på mötet. Det som kom upp var att de vill att jag testar lite fler arbetstider och att jag ska börja tidigare för att se om det gör någon skillnad för mig. Jag sa att jag inte tror det utan det är antalet timmar som jag är fokuserad som påverkar mig. Fast de vill att jag provar det en månad så det får jag väl göra då. Vi bestämde att jag fortsätter på 50% till vi har ett avstämningsmöte då även min läkare är med. Då vet jag att jag säkerligen kommer bli sjukskriven på halvtid och jobbsökande på halvtid och det stressar mig redan. Jag vet inte riktigt vilket jobb jag ska kunna vara på halvtid, fast jag får väl bara chilla och se vad som händer då. Det jag inte kan påverka måste jag försöka bara tänka bort. Under mötets gång blev jag bara mer och mer nedstämd så när mötet var över bröt jag typ ihop och fick sitta inne på Märits kontor ett tag innan jag kunde gå ut bland eleverna. Det jobbiga är att jag inte känner igen mina reaktioner och är oförberedd på mina känslor på något sätt. Jag är lite avtrubbad på något sätt.
Nu har jag skrivit av mig alla mina negativa tankar så nu är det framåt som gäller. Jag måste ändå se alla framsteg jag gjort även om det känns som jag står och stampar just nu.
Eftermiddagen tillbringade jag sovandes i soffan för jag var som vanligt trött. Jag hade hoppats att jag hade ork för att handla lite blommor till mina utekrukor. Det får bli imorgon, hoppas jag.
Ikväll har vi inte gjort något särskilt förutom att Mats haft sitt digitala rep med Månkören som han brukar ha på måndagskvällar. Vi kommer titta på Benjamins ikväll innan jag ska sova.
Jag hoppas ni haft en bra måndag, kram Susann 💜
-
Hur mår jag?
Godmorgon alla fina vänner!
Jag har startat upp min dag och satt mig med datorn i knät i soffan och tänkte reflektera lite över mitt kommande möte nu klockan tio. Det är ett uppföljningsmöte med arbetsförmedlingen och försäkringskassan, för att se hur det går för mig på Centrumskolan. Egentligen skulle vi diskutera mina 75%, fast det kommer ju bli svårt eftersom jag inte klarade det så många veckor. Jag bromsade mig själv och är ju tillbaka på 50% vilket verkar vara det jag mäktar med i mitt liv. Även om jag vet att det inte är ett nederlag så känns det så i alla fall. Jag vet att det var det bästa för mig att bromsa fast ändå känns det ganska pestigt. Mitt mående har verkligen inte varit på topp det här året och jag vet inte vad det beror på. Ska jag skylla på pandemin, klimakteriet eller ovissheten som ändå finns hängande över mig och jag tror att det är en kombination av allt. Jag vet att jag har många signaler till att vara deprimerad fast känner mig ganska låst i den här situationen. Mitt humör är verkligen som en berg och dalbana och jag har svårt att hitta glädjen i det jag gör. Jag känner mig ganska avtrubbad och som om jag är på en annan plats och tittar på mitt liv som känns hopplöst på något sätt.
Jag vet att dessa tankar ökar inför varje kommande möte fast jag kan inte bara skylla på mötet för jag kände mig ”konstig” redan i början av januari. Jag känner mig bara konstig och alla känslor på samma gång och tårarna ligger alltid nära fast jag inte har något att vara ledsen över.
Oj, vilket deppigt inlägg det här blev. Jag får bara avvakta och se vad som händer på mötet och försöka hitta det positiva i mitt liv. Just nu känns det bara så tungt på något sätt…
Måste lägga in en bild i allt deppiga och en soluppgång får mig att känna tacksamhet och ödmjuk på något sätt.
Ny vecka borde innebära nya möjligheter och det är dessutom kortvecka och det borde ju få vem som helst glad. Idag har jag inga planer när jag kommer hem. Jag kommer antagligen hamna i soffan och somna för jag är ganska trött hela tiden.
Jag önskar alla en bra dag, kram Susann
-
50% och ordet fräsch
Måndag och ny vecka. Den här veckan kommer jag att gå ner och arbetsträna på 50%. Det blev för mycket för mig med 75% och jag tycker det är bäst att bromsa i tid så jag inte faller så djupt. Än så länge har jag bara yrsel, lite illamående och en aningens huvudvärk som symptom. Erfarenhetsmässigt brukar jag få värre huvudvärk som håller i sig i flera veckor och så långt vill jag såklart inte att det ska gå.
Jag vet att jag ska tänka positivt, att det är bra att jag klarar 50% fast ibland är det svårt och det känns lite som ett nederlag. JAg märker även att jag har svårare igen att läsa och använda telefon och dator eftersom jag fort blir yr. Jag försöker läsa de bloggar jag följer när jag kan, jag har inte glömt bort er, även om jag kanske inte kommenterar varje dag.
Idag ska arbetsterapeuten höra av sig runt klockan 10 så då får vi se vad hon säger. Annars blir det Centrumskolan som vanligt idag, dock lite färre timmar. När jag kommer hem ska jag bara vila och lär säkert somna i soffan.
Idag är ordet Fräsch i Christels fotoutmaning och det som dyker upp i mitt huvud är att jag tycker vietnamesiska vårrullar är fräsch mat. Så det får bli dagens bild.
